Nu kommer en större andel av pensionsinbetalningarna att gå till pensioner och inte till avgifter. Det är bra för alla privatanställda tjänstemän. Tidigare har privatanställda med LO-avtal fått liknande möjligheter. Men fortfarande får de kommun- och landstingsanställda samt de statligt anställda ha kvar sina alternativ där avgifterna är höga.

Förhoppningsvis får de privatanställdas och deras arbetsgivares kamp tjäna som förebild och bli prispressare även för de offentliganställda. För det går att pressa kostnaderna. Det har vi sett nu.

Det har varit en tuff kamp mellan de 15 bolagen som från början fick lägga bud på att förvalta kommande inbetalningar till privattjänstemännens pensioner.

Kampen har handlat om att presentera det bästa alternativet och kraven har varit hårt ställda. Bolagens erbjudanden ska vara breda, kunna ge bra avkastning och ha låga avgifter. De ska dessutom ha ett bra alternativ för den som väljer fondförsäkringsbolag och sedan inte gör ett aktivt val bland fonderna, den så kallade entrélösningen.

Nu får de fem utvalda fondförsäkringsbolagen som tillhör fyra storbanker, Danske Bank, Handelsbanken, SEB och Nordea samt AMF, tre gyllene år. Allra lyckligast är Alecta med sin traditionella försäkring, som är alternativet för den helt passive.

Dessutom finns det fyra andra livbolag som det också går att välja bland; Länsförsäkringar Liv, Skandia Liv, Nordea Liv & Pension samt AMF.

För det handlar om många miljarder som ska placeras under de tre år som avtalet gäller.

Och för alla med ITP-avtal handlar det om hur livet blir den dag de inte längre arbetar. Framför allt gäller det dem som är födda 1979 eller senare, där hela inbetalningen ska förvaltas av den enskilde.

De äldre får en stor del som är förmånsbestämd, den blir en viss procent av lönen och styrs alltså inte av den enskildes placeringar.

Det är en saftig kaka de utvalda nu får dela på. Varje år sätts 20 miljarder av till tjänstemännens pensioner. Totalt är det 1,3 miljoner människor som omfattas av ITP-avtalet.