42-åriga Anette Jernström har arbetat som flygvärdinna i halva sitt liv. Även om hon älskade jobbet från första stund, var det var ingen gammal flickdröm som gick i uppfyllelse. Planen var att jobba som kombinerad guide och förare på bussresor inom Europa. Anette hade redan tagit busskörkort när hon hörde talas om Pan Am:s flygvärdinneutbildning i Miami.

– Jag kände snabbt att det här passade mig perfekt. Problemet var att jag inte kunde få något jobb inom det amerikanska flygbolaget efter kursen eftersom jag inte hade något grönt kort till USA. För att få det skaffade jag snabbt en amerikansk pojkvän och friade. Men när han insåg varför jag ville gifta mig, hörde jag aldrig mer av honom, säger hon och skrattar.

Istället återvände Anette Jernström hem till Sverige och började så småningom arbeta för SAS i Köpenhamn där hon nu varit stationerad i 17 år. Allra mest uppskattar hon kollegorna som hon beskriver som ovanligt levnadsglada. En annan fördel med jobbet är de intressanta kulturella möten – eller krockar – som äger rum uppe i luften.

– Det är exempelvis stor skillnad att flyga med japaner och kineser. Japanerna tycker ibland att vi skandinaviska flygvärdinnor är oartiga eftersom vi nickar när vi hälsar, medan de bugar. Med kineserna är det lite tvärtom. Inom deras kultur är det exempelvis vanligt att smaska och rapa när man äter. Det kanske vi tycker är lite annorlunda, säger Anette Jernström diplomatiskt.

Och svenskarna då?
– Jag har träffat thailändska flygvärdinnor som tycker att det är jobbigt att flyga till Skandinavien eftersom så många skandinaver kopplar ihop flygning med alkohol. Det dricks ganska mycket på de flighterna.

För det mesta arbetar Anette Jernström på långflygningar med destinationer som Tokyo, Beijing och Seattle. Hon flyger helst de långa sträckorna, men konstaterar samtidigt att arbetsförhållandena kan vara tuffa. Många av de arbetsmiljöregler som gäller på andra arbetsplatser är omöjliga att efterleva uppe i luften.

– Vi har ju ingen avskild lunchmatsal, utan äter oftast stående. Ibland har jag bara några få minuter på mig att få i mig maten under en elvatimmars arbetsdag. Det är inte lätt att ha regelbundna och hälsosamma matvanor – vilket tyvärr påverkar vikten…

Flygkabinen är förstås inte heller idealisk ur arbetsmiljösynpunkt. Vagnarna som Anette och hennes kollegor drar mellan sätena väger en hel del. Efter att ha serverat 500 koppar kaffe dagligen under några år är det dessutom många som får problem med handlederna.

– En del passagerare blir sura om vi inte lyfter upp deras handbagage i luckan ovanför sätet, men om vi ska hålla till pensionen – eller åtminstone till 55 då de flesta går – måste vi spara våra kroppar, konstaterar Anette Jernström.

Ett annat ofrånkomligt arbetsmiljöproblem är förstås ständiga tidsomställningar. Även om Anette har vant sig, är hon inte helt opåverkad. Det brukar ta ett par veckor in på semestern innan hon hittat sin naturliga sömnrytm.

– Man går ju ofta runt lite som i en dimma, men efter långflygningar försöker jag ta igen sömnskulden genom att sova ett par timmar extra på morgonen.

Sedan hennes två barn har blivit äldre har möjligheterna till återhämtning dessutom blivit bättre. När de var små vad det betydligt tuffare, såväl praktiskt som psykiskt.

– När jag kom hem efter första långflygningen efter mammaledigheten blev jag helt nonchalerad av min lilla dotter. När hon till slut närmade sig mig, släppte hon knappt taget på tre, fyra dagar. Sedan när jag skulle åka igen blev hon jätteledsen.

Anette Jernström kände att det var fel att vara borta så ofta och så länge. Därför bestämde hon sig för att gå ner på halvtid under småbarnsåren.

– Det är förstås inte alla som har den ekonomiska möjligheten, men om man ska vara ärlig så kostar det en del att arbeta också. Att äta på hotell och flygplatser slukar en del pengar. Dessutom sliter man snabbt ut skor och stövlar som flygvärdinna. För att inte tala om nylonstrumpor! Varje dag som jag inte arbetar sparar jag 50 kronor bara i strumpkostnad.