Torsten Jansson, New Wave:

I luckan i ett gatukök i bohuslänska Dingle fick Torsten Jansson klart för sig att han passade för att göra affärer. Han var femton år och lärde sig allt ur korv- och hamburgersortimentet på sina fem fingrar. Dessutom kände han igen alla kunder.− Speciellt roligt tyckte jag att det var att prata med kunderna. Det här att kunna ta folk och hjälpa dem med vad de ville ha, säger Torsten Jansson.

Att det fanns någonting i kioskjobbet som passade honom fick han ännu mer klart för sig sommaren därpå när han arbetade på traktens mejeri.

−Det var en avskräckande upplevelse. Att köra mjölk som transportbud var enformigt och mekaniskt utan sociala kontakter eller stimulans för hjärnan, säger Torsten Jansson.

Intresset att tjäna egna pengar fick honom att sommarjobba redan som tolvåring. Då sålde han lotter utanför den lokala livsmedelsbutiken och lönen var tio procent av förtjänsten. Idag tror han att de tidiga sommarjobben betydde mycket för den inriktning han valde och som har lett honom upp i toppen bland svenska entreprenörer.

− Efter ett tag på mejeriet insåg jag att transportbud i alla fall inte var någon framtid. Kundkontakterna och möjligheten att tjäna egna pengar lockade mycket mer, säger Torsten Jansson.

I lumpen startade han sitt första handelsbolag tillsammans med en kompis när de ville dryga ut lumparpengarna. De sålde brandvarnare och låsskydd genom att knacka dörr.

- Det var en del slit med dörrknackningen men här fick jag möta kunder igen och det var kul. Samtidigt var det en bra övning, säger Torsten Jansson.

När lumpen tog slut fortsatte han med företaget, sporrad av drömmen att en dag kunna ha det som levebröd och tjäna hyggligt.

−Drivkraften var att få uppleva en frihet som jag absolut inte hade haft på mejeriet, och möjligheten att planera min egen dag, säger Torsten Jansson.

Extrajobben fick finansiera företagsamheten, som nu växte vid sidan om. Under fem-sex år arbetade Torsten Jansson extra som brandman i borgarbrandkåren. Det gav honom möjlighet att samtidigt bygga upp sitt handelsbolag inom screentryck och klädbutiker.

- Med extrajobbet betalade jag mat och hyra medan pengarna som jag tjänade på företagsamheten fick stå kvar på kontot. Där fick de växa som företagskapital.

Det blev mycket jobb, ofta tolv timmar om dagen.
−Men jag tyckte det var roligt att se vad det kunde bli av det, säger Torsten Jansson.

Maria Carlqvist



Sarah McPhee, vice vd, AMF Pension:

Året är 1978. Det är sommar och lätt kaotiskt i Colombias huvudstad, Bogotá. Men det stör inte den 24-åriga amerikanskan som är på väg för att intervjua ännu en ägare till en av stadens många små metallverkstäder.

Hon – en ung ambitiös stipendiat från prestigefyllda Stanford University i Kalifornien. De – äldre män på olika verkstäder i Bogotás slum.

– Men det gick bra, säger Sarah McPhee, idag vice vd på AMF Pension, och ler stort åt minnet.

– Jag var ung förstås och jag förstod väl inte riktigt faran med arr gå runt i metallverkstäder i Bogotás slum. Men jag möttes med respekt. Totalt 58 stycken metallverkstäder besökte jag den sommaren – en på förmiddagen och en på eftermiddagen i ett par månaders tid.

Minnen från den sommaren handlar inte bara om arbete.

– Jag träffade en massa nya tjejkompisar där. Vi var ute och drack öl, dansade cumbia och hade hejdlöst roligt. Det var en bra sommar.

Forskningsstipendiatet föll också väl ut. Det handlade om i vilken takt arbetskraften från landsbygden flyttade till storstäderna. Hon sålde rapporten till Världsbanken för 1000 dollar, berättar Sarah McPhee, inte utan viss stolthet.

– Jag minns faktiskt de flesta av mina sommarjobb med glädje. Då, på den tiden, fanns ingen uttalad målsättning, ingen taktisk agenda. Man jobbade och hade kul, träffade en massa mya människor och försökte visa för sig själv och andra att man klarade det nya jobbet.

Jan Almgren



Nicklas Storåkers, vd Avanza:

Uppvuxen i en småföretagarfamilj var det självklart för Nicklas Storåkers att sommarjobba redan i tidiga år.

– Arbete har aldrig avskräckt mig. Jag provade på allt från glassförsäljning som tioåring till fabriksarbete i Frankrike när jag var sjutton. Fabriksarbetet innebar att kavla upp ärmarna och hugga i, men jag trivdes och det var kul att vara i Frankrike, säger Nicklas Storåkers.

De första sommarjobben gav erfarenhet av livet och människorna.

– Men det var det förstasommarjobbet i branschen som fick honom att ta riktning i yrkeslivet. Det var på Matteus, en mindre fondkommissionär i Stockholm. Nicklas Storåkers var nitton och pluggade på Handelshögskolan.

– Jag gillade miljön och entreprenörsandan. Det var framgångsrika uppstickare i branschen.

Ett litet bolag där han snart fick författa sin egen analys och en köprekommendation och genast kände sig delaktig.

– Också som sommarjobbare fick man ta ansvar och påverka. Det var den egna förmågan och intresset som räknades och var man bara ambitiös fick man chansen, säger Nicklas Storåkers.

Han gick tillbaka till Handels och fortsatte vidare till det storskaliga Electrolux på en koncernanalysfunktion nästa sommar. Men fick snart klart för sig att hans hjärta fanns hos småbolagen. Det ledde honom vidare till investmentbolaget Custos med åtta anställda.

– Efter Handels skulle jag välja om jag skulle in på stora etablerade bolag i finansbranschen eller ett småbolag. Jag kände att jag ville vara i ett mindre bolag där man kan påverka.

– Till Avanza har han tagit med sig kulturen som fanns på Matteus och Custos: att det inte är vem som bestämmer som är det avgörande, utan vem som har den bästa idén.

Maria Carlqvist



Lottie Knutson, informationsdirektör Fritidsresor,
styrelseledamot i Hennes & Maruitz:

Det var en regnig sommar i skärgården i slutet av 70-talet som Lottie Knutson passade sin kusin Hanna Zetterberg, också känd som Ronja Rövardotter. Lottie var 14 och Hanna var 4. Lottie Knutson hade sitt första sommarjobb.

– Hanna var jättesnäll och det var ju jag också. Dock var jag tyvärr mest intresserad av min solbränna och att tjäna egna pengar, säger Lottie Knutson med ett skratt.

När månaden var slut tog hon ut sin lön - enorma 1250 kronor. Med den i fickan åkte hon in till Gul & Blå på Birger Jarlsgatan i Stockholm och skaffade vad hon ville ha.

– Där köpte jag jeans, pösiga med slag för 250 kronor styck, jättehäftiga!

Efter det letade Lottie Knutsson upp ett nytt jobb varje sommar.
Att tjäna egna pengar gav känslan av frihet och möjligheten att kunna finansiera det liv jag ville leva. Hon fick ligga i för att få dem och jobben varierade från att städa på sjukhus till att stå i kiosk, jobba i hemtjänsten och vara kafébiträde där städning av den offentliga toaletten ingick, berättar Lottie Knutson.

– Även om toalettstädningen inte var så upplyftande så räckte lönen till en tågluff. Och fast kiosksommaren slutade med plus tio kilo så var det värt känslan att vara självständig.

Sommarjobben har gett mer erfarenhet för livet än för karriären, anser hon när hon tittar i backspegeln. Viktigast av allt var kanske sommarjobbet på hemtjänsten.

– I små ettor på Södermalm såg jag hur jobbigt det kan vara att bli gammal och vikten av att bemöta människor med respekt. Det är inte lätt att uppleva värdighet när man är sängliggande och helt beroende av andras hjälp.

Maria Carlqvist