Av storbankernas 23 stycken fond-i-fonder är det bara SEB:s ”Strategi Offensiv” som har slagit sitt eget jämförelseindex under senare tid. Just den fonden har dock existerat i mindre än ett år, vilket försvårar meningsfulla jämförelser.

Drygt hälften av fonderna, tolv stycken, har gått plus överhuvudtaget.

Eftersom en fond-i-fond har som bärande idé att för kunds räkning investera i andra fonder, något som till del syftar till att sprida risken, beror utvecklingen i sin helhet på förvaltningsframgångarna i de underliggande fonderna.

-Det är en frukt av att deras egna fonder också har svårt att slå index. Slutprodukten blir inte bättre än vad man stoppar in i den, säger Marcus Ehrenpreis, fondanalytiker på Fondmarknaden.se

E24:s genomgång bygger på den historik som finns tillgänglig i fondernas eget informationsmaterial. Då en del av fonderna enbart redovisar utvecklingen i jämförbara index för ett begränsat antal år – för vissa fonder bara ett eller två – blir det dock svårt att bilda sig en fullgod uppfattning om fondernas framgångar.

Marcus Ehrenpreis är under alla omständigheter kritisk till bankernas oförmåga att slå sina jämförelseindex, men understryker att fond-i-fond ur en annan synvinkel fyller en viktig funktion.

-Tidigare marknadsförde de sina egna fonder till kunderna. En brist på rådgivning ledde till att kunderna låg kvar väldigt länge i sina placeringar och många blev sittande på surdegar, exempelvis efter it-yran, säger han.

Fondmarknaden.se, som beskriver sig som oberoende fondrådgivare, har träffat oräkneliga bankkunder som av ren okunskap eller uppgivenhet lämnat fonderna och sparpengarna åt sitt öde.

Mot den bakgrunden, menar Marcus Ehrenpreis, är det ”mer diplomatiskt” att sälja in en fond-i-fond, där banken faktiskt tar på sig ansvaret att löpande placera om kundens tillgångar, oberoende av hennes intresse eller kunskaper.

-Att de sedan misslyckas slå index, det beror på att produkterna de stoppar in inte gör det heller, säger Marcus Ehrenpreis.

En intressant egenskap hos fond-i-fonderna är att de i stor utsträckning, dock med flertalet undantag, är uppbyggda av bankernas egna fonder. Även om bankerna inte tar ut dubbla avgifter, är fond-i-fonder som regel ett par tiondels procent dyrare än traditionella aktiefonder.

-Det är ju en kritik som är väl befogad, men det ligger i deras eget intresse. De vill inte att kunderna ska hamna i konkurrenternas fonder, utan de väljer ut de bästa fonderna ur sina egna sortiment. Är man en bank och har sina egna fonder så vore det konstigt att välja en konkurrerande banks fonder. Det gör det sannolikt också lättare för dem att få ned kostnaderna, säger Marcus Ehrenpreis