AMF är ett stukat bolag. Man får gå tillbaka till skandalen i Skandia för att hitta ett pensionsbolag som har blivit lika uthängt i medierna som AMF har blivit den här våren.

Vreden hos många av bolagets över 3 miljoner kunder kan tyckas förståelig. Tidigare vd:n Christer Elmehagens mygel och styrelsens till synes taffliga hantering av Elmehagens jättelika pensions-avtal har fått många att reagera.

Christer Elmehagen är nu borta och förhandlingarna om att han ska betala tillbaka miljonbelopp pågår. Tidigare vice vd:n Ingvar Skeberg har fått sparken sedan det avslöjats att han gjort som sin vd, flyttat privata pengar strax innan AMF:s återtag. LO-basen Wanja Lundby-Wedin har självmant lämnat styrelsen efter massiv kritik medan förre ordföranden Göran Tunhammar mer eller mindre tvingats bort.

Dessutom lämnade ytterligare två ledamöter styrelsen på AMF:s bolagsstämma i torsdags; Göran Larsson, LO, och Lennart Nilsson, Svenskt Näringsliv.

Utöver det har Sarah McPhee, tidigare vice vd och chef för kapitalförvaltningen, lämnat bolaget av andra skäl och innan skandalen briserade (hon blev vd för konkurrenten SPP).

Alla avhopp och avskedanden riskerar att skapa ett tomrum i organisationen, ett slags vakuum. Det sitter nyrekryterade förmågor på en rad nyckelposter. Ny ordförande, ny marknadschef, nya styrelseledamöter och ny kapitalförvaltningschef. De må vara hur kompetenta som helst det medför ändå en osäkerhet.

Sammantaget är det här ingen bra utgångspunkt om man ska övertyga 1,3 miljoner sparare att välja AMF som sin pensionsförvaltare. Men det är just vad Ingrid Bonde och hennes kollegor ska göra nu efter sommaren.

Snart inleds nämligen nedräkningen för höstens stora omval i det som heter Avtalspension SAF-LO. Det är alla privatanställda LO-medlemmar som ska välja vilket pensionsbolag de vill ska förvalta deras pensioner.

I pensionsbranschen är det här en stor och viktig händelse. Nio noga utvalda pensionsbolag, däribland AMF, kommer att kriga om LO-medlemmarnas pengar.

Det handlar om gigantiska belopp, över 100 miljarder kronor i förvaltat kapital enligt branschbedömare. En LO-medlem sparar i snitt cirka 10 000 kronor per år. Det multiplicerat med 1,3 miljoner LO-medlemmar ger 13 miljarder bara på ett enda år.

Det är ingen vild gissning att konkurrenterna som Alecta, Swedbank Försäkring, Folksam och Nordea Liv i hemlighet sitter och gnuggar händerna åt kaoset på AMF just nu.

När Ingrid Bonde gör sitt bästa för att å ena sidan tona ner AMF-skandalen och andra sidan be sina sparare om ursäkt för det inträffade ska det ses i ljuset av just den här speciella händelsen, det kommande pensionsvalet i höst. Inte för att AMF annars skulle ha varit passivt. Men läget blir mycket mer kritiskt nu. Tajmningmässigt har skandalen kommit extremt olägligt för Ingrid Bonde.

Av de 1,3 miljoner LO-medlemmarna som ska välja pensionsbolag är mer än hälften redan AMF-kunder. Men nu ska de alltså välja om – bestämma sig för om de vill vara kvar i bolaget eller välja något annat pensionsbolag.

AMF har ett stort trumf på hand. De har blivit utsedda som det enda ickevalsalternativet. Det vill säga alla som inte aktivt väljer någon pensionsförvaltare kommer automatiskt att hamna hos AMF.

Men räkna med att konkurrenterna kommer göra allt för att locka LO-medlemmarna till sig. Under sensommaren och tidig höst kommer reklamkampanjerna att avlösa varandra. Alla kampanjer kommer handla om hur bra, billiga och schysta pensionsbolagen är.

AMF:s trumf är alltså att man kan räkna in soffliggarna i pensionsvalet. Men bolaget har också något annat som ingen ta ifrån dem – starka finanser och en imponerande historia av bra avkastning.

De senaste 20 åren har AMF:s totalavkastning varit i snitt cirka 10 procent per år. Det kan bolaget bland annat tacka tidigare vd:n Christer Elmehagen, förra kapitalförvaltningschefen Sarah McPhee och tidigare aktiechefen Tor Marthin för. Men skandalerna och det faktum att inga av de här personerna är kvar gör det svårare att skryta om historien.

Så sent som i onsdags kom också den oberoende försäkringsförmedlaren Inpension med sin årliga ranking av livbolagen. En och annan champagnekork gick kanske i taket då på AMF:s direktörsvåning. Listan toppas nämligen av AMF Pension.

Just starka finanser och låga kostnader för pensionsspararna var skälet till att bolaget placerade sig högst upp följt av Länsförsäkringar Liv på andra plats, SEB Trygg Liv på tredje plats och KPA Pensionsförsäkringar på fjärde plats.

Tiotusenkronorsfrågan är vad som i slutänden väger tyngst för spararna. Det faktum att AMF i många år har levererat bra avkastning lockar säkert många pensionstagare.

Samtidigt är hela AMF-härvan en surdeg som uppenbarligen har gjort att många kunder har tappat förtroende för bolaget. ”Var finns moralen?” frågade sig en LO-företrädare uppgivet i samband med att bolagsstämman beviljade den kritiserade styrelsen ansvarsfrihet i veckan.

Att återskapa kundernas förtroende för AMF är utan tvekan Ingrid Bondes främsta uppgift. Och det är bråttom.