I den allmänna debatten har det nämligen under en längre tid hävdats att äldre privattjänstemän är dyra att anställa därför att tjänstepensionskostnaderna alltid blir mycket höga för dessa grupper. Detta stämmer dock inte.

Flera debattörer har osakligt hävdat att ITP avtalets konstruktion är en fälla för äldre som gör det svårt för dem att byta arbetsgivare. Debatten har tyvärr lett till att många arbetsgivare tror att äldre alltid är dyra att anställa. Det är nu hög tid att öka kunskapen om tjänstepensioner, inte minst för den erfarna delen av vår arbetskraft. Eftersom pension är lön som sparats är det viktigt att den sammanvägda löne- och pensionskostnaden diskuteras vid alla lönesamtal. Om detta görs kan inget pensionsavtal i världen diskriminera äldre.

Vad gäller då? I tjänstepensionsavtalet ITP 2 ges de anställda i huvudsak en pension vars storlek är bestämd på förhand. Det kallas förmånsbestämd pension. Arbetsgivaren ansvarar för att betala in så mycket pengar att den utlovade pensionsnivån kan betalas ut från pensionsdagen. Den utlovade pensionsnivån är relaterad till slutlönen och pensionen betalas livet ut. Den anställde tar inte någon finansiell risk i detta pensionssystem. I tider av finansiell oro finns alltså stora inslag av trygghet för de anställda i den här typen av pensionssystem.

Den som jobbat minst den tid som krävs för fulla pensionsförmåner får en pension som är 10 procent av slutlön upp till månadslönen 30 000 kronor. Vid högre inkomster utbetalas en pension som är 65 procent av slutlönen på den del av lönen som ligger mellan 30 000 kronor per månad och 80 000 kronor per månad. I den pensionsgrundande tiden har anställda hittills fått tillgodogöra sig tid även hos andra arbetsgivare med ITP och i vissa andra tjänstepensionsplaner hon haft i karriären.

Personer med lön under 30 000 kronor blir aldrig dyra att anställa eftersom den förmånsbestämda ålderspensionen inte i något fall kan kosta mer än 5,9 procent av lön upp till den här nivån i år.

Personer som har högre inkomster kostar normalt mer. De får 650 kronor mer i pension för varje tusenlapp i ytterligare lön, förutsatt en anställning till pensionsåldern. Avslutas anställningen tidigare minskar pensionen i relation till hur mycket pengar som betalats in.

Den som anställer en högavlönad person som kommit upp i femtioårsåldern och som dessutom ger ett stort lönelyft kan få betala en hög tjänstepensionspremie. Anledningen är att pensionsförmånen ökar med lönen och att det är kort tid kvar till pensioneringen. Detta leder till att arbetsgivaren måste betala pensionsökningen under de få år som kvarstår fram till pensioneringen. I dessa fall är det särskilt viktigt att diskutera pensionen och pensionskostnaden i samband med löneförhandlingen. Om arbetsgivare och arbetssökande gör en sammanvägning av de totala kostnaderna för lön och pension kommer inte tjänstepensionsavtalets konstruktion sätta käppar i hjulet för anställningar som i övrigt har goda förutsättningar att bli lyckade.

En person som får sänkt lön hos den nya arbetsgivaren genererar dock ofta en låg kostnad för sin nya arbetsgivare. Den anställde som befinner sig i en sådan situation har dock alltid rätt till de eventuella tjänstepensionsförmåner som redan tjänats in.

Från och med 1 januari 2009 sker förändringar. De som anställs efter detta datum och är födda efter 1951 får inte tillgodogöra sig tjänstgöringstid i andra tjänstepensionsplaner än ITP. Det innebär i praktiken att högavlönade personer som flyttar från offentlig sektor och får ett stort lönelyft när de byter till privat sektor kostar mindre än tidigare. Men det resulterar också i lägre pensionsförmåner för dessa grupper.

Eva Adolphson, pensionsekonom, Alecta