Det är inte min mening att ta död på all romantik, men statistiken talar faktiskt sitt tydliga språk. Varje år ansöker nämligen 20 000 par om skilsmässa, spruckna samboförhållanden är ännu vanligare. Enligt Statistiska centralbyrån är prognosen att av alla som gifte sig 2006 kommer 45 procent att skilja sig – dystert, men tyvärr sant.

Äktenskapsbalken ger makar underhållsskyldighet och rätt att vid en skilsmässa dela allting lika. Det kan väl låta bra i många fall, speciellt när en av makarna är hemma under en period i livet och tar hand om barn och sköter marktjänsten samtidigt som den andre (oftast mannen) gör karriär och höjer sin lön och pension.

Men en lika delning kan i många fall kännas väldigt orättvis om den ena maken är mycket mer förmögen än den andre eller om man under äktenskapet får ett arv eller en gåva utan att testator eller givaren har skrivit att det skall vara enskild egendom. Detta är det få som tänker på, i alla fall i första äktenskapet. Majoriteten av alla äktenskapsförord skrivs vid andra giftermålet, troligtvis eftersom man då redan bittert fått erfara nackdelarna av att stå utan.

Ibland kan man tro att många lever kvar i svunnen tid då könsrollerna var tydligt uppdelade. Till skillnad från hur det var på 60-talet, när jag växte upp, arbetar kvinnor idag i stor utsträckning. Vi gifter oss och får barn betydligt senare än för 30 år sedan. Vi är även mer ekonomiskt jämlika när vi gifter oss. Då kan det i vissa fall vara lämpligt att ha ett äktenskapsförord där man avtalar bort giftorätten eftersom var och en redan har hunnit skaffa sig egna tillgångar.

Britt-Marie Svensson

Juristbyrån, Swedbank