Akademikerorganisationen Saco är den yngsta av de tre fackliga centralorganisationerna och med knappt 600 000 medlemmar den minsta. Men medan LO och TCO krymper kan Saco för varje år räkna in fler medlemmar.

–Vi har ökat alla år vi funnits, utom ett. Men framöver kommer vi att få vänja oss vid mindre ökningar, säger Anna Ekström.

Utbyggnaden av högskolan har bjudit Saco på en växande bas att rekrytera medlemmar från. Nu när utbyggnaden bromsats kommer Saco att få jobba hårdare för att locka nya rekryter.

Det nya stora tjänstemannafacket Unionen, som medlemsmässigt nästan matchar hela Saco, laddar också för att vässa kampen om medlemmarna.

Anna Ekström litar på att kopplingen mellan yrke och medlemskap ska ge Saco en konkurrensfördel gentemot utmanaren.

–Vår största konkurrent är inte Unionen utan icke-medlemmarna, säger hon.

Organisationsgraden sjunker, lite mer för varje år som går. Det blir allt svårare att locka unga in i facket.

–Varje ny generation som kommer ut på arbetsmarknaden är mer ifrågasättande. Det är i grunden positivt, säger Anna Ekström.

Utvecklingen tvingar facken att förnya sig. Sacos svar är att erbjuda medlemmarna inkomstförsäkringar och satsa mer på att fungera som coach i karriärutvecklingen.

Ett exempel är den arbetsförmedling som fyra förbund tillsammans har startat.

–Vi ska bli mycket bättre på att möta intresset hos unga medlemmar att utveckla sig i jobbet, säger Anna Ekström.

Jämställda löner är en av de stora frågorna i årets avtalsrörelse. LO:s nya strategi med jämställdhetspotter för att minska gapet mellan mans- och kvinnolöner på den starkt segregerade svenska arbetsmarknaden stöds inte av Anna Ekström.

–Jag missunnar absolut inte LO-kvinnorna bättre betalt. Mitt bekymmer är om deras löneökningar ska betalas genom att de Saco-anslutna kvinnorna i kommuner och landsting får avstå från sina minst lika berättigade lönekrav.

–Tummar man på löneökningarna för dem, då har man inte gjort jämställdheten någon tjänst.

I praktiken kan kvinnor ställas mot kvinnor i kommunerna, befarar Anna Ekström. Ökade lönekostnader för en grupp minskar utrymmet för andra. Kommunal rodde i våras hem ett avtal på över 13 procent, nu löneförhandlar bland andra lärarna under starkt tryck på höjda löner.

–De kommunala arbetsgivarna betalar ruskigt dåligt till dem med lång utbildning. Får de inte heller i år vettiga löneökningar, för att arbetsgivarna säger att pengarna ska gå till Kommunals grupper, då är det väldigt skevt.

Löneskillnaden mellan män och kvinnor i Saco är redan större än inom LO, påpekar Anna Ekström. Männen arbetar ofta i den privata sektorn med betydligt högre löneläge för akademiker.

–Det vore väldigt konstigt om den här avtalsrörelsen skulle leda till ökade löneskillnader mellan akademikermän och akademikerkvinnor. Det skulle vara helt oacceptabelt.

Anna Ekström tror heller inte på kvinnopotter som metod för ökad lönerättvisa.

–Nej, det gör jag inte. De resultat vi fått med sifferlösa avtal har varit väldigt mycket bättre i praktiken. Vi ser tydligt att kvinnor tjänar ännu mer än män på individuell lönesättning.

Den borgerliga regeringen misstänks inte av Saco ha någon dold agenda för att försvaga facket. Det som kan se ut som konspiration är nog mer klantighet, tror Anna Ekström.

Att spara på a-kassa och sjukförsäkring är rätt väg att gå, de måste bli mer av försäkring, mindre av försörjning.

–Så många forskare säger att en ständigt mer generös a-kassa minskar arbetsutbudet. Det tror jag är sant. Avtrappade nivåer gör att folk söker jobb mer.

Problemet är att förslagen hafsats fram.

–Mycket av förändringarna i a-kassan går i rätt riktning. Men de är så slarvigt och snabbt hopkokta att de ofta riskerar att leda till sin motsats.

Inom arbetsmarknadspolitiken däremot ser Anna Ekström ingen större förändring jämfört med tidigare.

–Det är samma gamla arbetsmarknadspolitik, fast med mindre pengar och andra bokstavskombinationer.

Att banta åtgärderna är bra i rådande konjunkturläge, anser hon. Men de som finns måste vara av hög kvalitet. Arbetsförmedling är personalintensivt.

–Bra arbetsmarknadspolitik kostar pengar. De signaler jag får från arbetslösa medlemmar och de som jobbar med förmedlingen är att kvaliteten riskeras när man drar ner på åtgärderna så snabbt som nu.

Värnskatten ser Saco som en straffskatt på utbildning. Men den har ­regeringen enligt nya signaler inga planer på att avskaffa före valet.

–Det är helt feltänkt. Om Sveriges största problem är att folk jobbar för lite, som regeringen hela tiden säger, då är det självklart att sänkt skatt på arbete också ska gälla den som satsat några år på högskola.

Mest besviken är Anna Ekström över att den utlovade satsningen på forskning uteblivit.

–I realiteten har anslagen till forskning minskat. Det är helt på tvärs mot vad de lovade inför valet. Hur man än räknar har regeringen fjärmat sig från enprocentsmålet, istället för att närma sig.