Förra årets medlemsutveckling för fackförbunden var dramatisk. Slutsummeringen inom LO, TCO och Saco pågår och har ännu inte redovisats. Men de preliminära siffrorna visar ett medlemsras som skapar chockvågor i fackförbunden. Framför allt inom LO, som drabbats hårdast.

Minus 120000 medlemmar fram till den 1 december betyder att 7 procent av LO:s medlemsstock försvunnit. Raset överträffar med råge beräkningarna i LO-borgen, där ett stort besparingsprogram måste genomföras. På måndag i nästa vecka ska LO-ledningen presentera sin plan för en om­organisation.

Tjänstemannafacken inom TCO krympte samtidigt med 45000 medlemmar, eller 4 procent, enligt beräkningar i LO-­Tidningen.

Saco har klarat sig mest helskinnat och ökade med 0,2 procent under första halvåret 2007. Men det var en betydligt mindre ökning än tidigare år, när Saco surfat på utbyggnaden och högskolan.

Nu måste också akademikerfacken jobba med att motivera sin existens på ett sätt som fackföreningsrörelsen inte tidigare tvingats till. Medlemsraset skapar ett förändringstryck och mot­strategierna hittills har utformats på olika sätt.

Standardförklaringen från LO till medlemsraset är den borgerliga regeringens politik. Den utmålas som en medveten attack riktad mot organisationsgraden i syfte att underminera fackets makt. Därmed kan LO-ledningen kanske lyckas öka den politiska ­mobiliseringen inför nästa val, men de underliggande problemen består.

Helt klart har höjda avgifter till a-kassan, i kombination med att jobben känns trygga i högkonjunkturen, satt extra fart på utvecklingen. Det hindrar inte att det handlar om en långsiktig trend. Organisationsgraden föll också under s-regeringen och har sjunkit med 10 procentenheter på tio år.

En bidragande orsak är att hela strukturen på arbetsmarknaden befinner sig i snabb omvandling. Antalet tillfälliga anställningar har ökat kraftigt och är vanliga framför allt bland ungdomar, som är den mest svårfångade gruppen. Enligt en LO-rapport förra året ligger anslutningsgraden bland unga arbetare i Stockholm bara på 31 procent.

För att säkra fackens inflytande på sikt måste fler av de nya på ­arbetsmarknaden fångas upp. Det är bakgrunden till att TCO plöjer ner 20 miljoner på kampanjen Facket förändras, som har lanserats med reklamfilmer på bio och tv. Interaktivitet på ­nätet är ett sätt att försöka använda nya kommunikationsvägar.

Även LO-förbundet Handels har identifierat de unga som en nyckelgrupp och dragit igång en treårig kampanj riktad mot ungdomarna i storstäderna.

Både Saco och TCO försöker ­också marknadsföra facket som redskap för personlig utveckling. En rad förbund erbjuder karriärcoacher och Saco har startat egna arbetsförmedlingar.

När konjunkturen vänder nedåt kan facken säkert räkna med ett visst återflöde. Men nya ­arbetsformer lär också krävas för att bryta den nedåtgående trenden. Annars består bilden av facket som en gleshårig, över­viktig ombudsman.