Bengt Wilson har arbetat på Posten i 39 år. Han och fem andra Postanställda med många anställningsår har blivit uppsagda på grund av att de inte är tillräckligt snabba när det gäller att koda försändelser. Det skriver Dagens Nyheter (DN).

Försändelser som inte kan läsas av maskinellt måste kodas av de anställda. De sex som nu sägs upp klarar inte av den föreskrivna hastigheten enligt arbetsgivaren.

Enligt DN har ingen annan brevterminal än den i Umeå formulerat några krav för hur lång tid kodningen ska ta.

Facket inser att Posten måste minska på personal när brevvolymerna minskar, men vänder sig mot att företaget inte följer lagen när det säger upp folk.

- Hittills har det skett på ett schyst och ansvarsfullt sätt, säger Alf Mellström, ordförande för Sekos koncernfack inom Posten, till DN och han tillägger att Posten brukar följa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.

Seko har nu begärt central förhandling om uppsägningen av de sex terminalarbetarna i Umeå och det har för avsikt att driva fallet ända till Arbetsdomstolen, skriver DN.

Posten förklarar uppsägningarna med att terminalen i Umeå är liten och att arbetet sker i treskift.

- Vi strävar efter rotation mellan arbetsuppgifterna och vill kunna erbjuda så många heltider som möjligt. Det blir svårt att få ihop schemat om inte alla klarar av videokodningen, säger Peter Brännström, chef för produktionen i Posten Sverige, till DN.

På en fråga om varför Posten sorterar bort sex personer med lång anställningstid på grund av att de sägs vara för långsamma svarar Peter Brännström att kompetenskraven ökar och att man bara har sett början på det.

- Inom några år kommer vi också att lägga ned några terminaler, säger han till tidningen.

DN skriver vidare att kreativiteten är stor från arbetsgivarhåll när det gäller att kringgå turordningsreglerna.

- Även före lagens tillkomst hade vi ordningen att skydda de äldre. Det har en stark förankring bland vanligt folk att ålder och lång anställningstid ska ha betydelse vid uppsägning, säger Per Bardh, avtalssekreterare på LO, till DN.

Från arbetsgivarsidan sägs problemet vara att man, i las, inte tar hänsyn till produktionens behov.

Efter att ett bolag har dragit ned på personal behöver det sina bästa krafter, och det är inte alltid de som varit anställda längst tid på företaget. Men facket är medvetet om den hårda konkurrens de svenska företagen lever med och medverkar ofta till avtalsturlistor.

Arbetsgivarna försöker gå runt las genom att visstidsanställa eller anlita bemanningsföretag.

Svante Nycander som har skrivit boken "Sist in, först ut" säger till DN att las inbjuder till ett manipulativt agerande. Han föreslår istället ett förliknings- och skiljeförfarande där behoven i produktionen ställs mot trygghet i anställningen.