KOMMENTAR | Östros i Almedalen

Thomas Östros, socialdemokraternas talesman i ekonomiskpolitiska frågor och finansministerkandidat, gjorde a-kassan till en huvudfråga i valet när han i dag talade på socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen.

På seminariet hänvisar han till flera uttalanden från medlemmar av regeringen och menar att det är helt klart hur planerna ser ut.

- Borg är ute efter att införa en straffskatt på arbete, slår Östros fast.

Östros menar att syftet är mer ideologiskt än så. Det ska bana väg för lägre löner genom att a-kassan blir fem gånger högre för en hotellstäderska än en läkare. Det kommer att leda till att många inte har råd att vara med i a-kassan och då går det att pressa ner lönerna.

Han får eldunderstöd av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som på seminariet pekar på att regeringen glömmer den fackliga samordningen och solidariteten. I årets avtalsrörelse var hotell- och restauranganställda en grupp som man gemensamt bestämde sig för att prioritera. Det ledde till högre löner trots den högre a-kassan.

- Regeringens politik lyckades inte, slår hon fast.

Regeringens försvar för en a-kassa med olika avgifter, utifrån hur hög arbetslösheten är inom olika grupper, är att det ska öka rörligheten på arbetsmarknaden. Att den ska vara obligatorisk motiveras med att alla behöver skyddet.

I den sammanställning som delades ut på seminariet kan månadsavgiften vara allt från 444 kronor i månaden för Musikernas a-kassa till 90 kronor i månaden för Akademikernas, Finans- och försäkringsbranschens samt Lärarnas a-kassa.

Så på ena sidan står alltså de rödgröna med en frivilliga a-kassa med lika avgift för alla. Och på den andra sidan står alliansregeringen med en obligatorisk a-kassa med olika nivåer på avgifter.

Kanske har de båda fel. Det tycker i alla fall professor Magnus Henrekson vid Institutet för näringslivsforskning. Han förordar en obligatorisk a-kassa med en nivå, alltså en bit från varje politiskt läger.

Motivet Henrekson ger är att a-kassan är en del av trygghetssystemen och i slutändan är det kommunerna som har försörjningsansvaret. Därför bör ingen kunna välja att stå utanför a-kassan.

Att kostnaden för att vara med i a-kassan ska vara lika förklarar han med att risken annars är stor för att de som har de största behoven av skyddet avstår från det av kostnadsskäl och räknar med att samhället ändå tar sitt försörjningsansvar. Och även om den är obligatorisk så går det annars att dribbla med var man är medlem.

Man kan inom många yrken välja vilket fackförbund man vill vara med i. (Och det kan jag personligen instämma i. Jag är med i Civilekonomerna men kunde lika gärna vara med i det något dyrare Journalistförbundet.)

Dessutom förändras ständigt arbetsmarknaden förändras och det kommer hela tiden nya yrken som kan platsa i olika a-kassor.

Henrekson menar också att de olika nivåerna för a-kassan inte heller har haft någon påverkan på lönebildningen och han jämför med jobbskatteavdraget som inte heller har pressat ner lönerna i avtalsförhandlingarna trots att vi genom avdraget fått mer i plånboken.