Om 25 år är skatten 13 kronor mer på 100 kronor. Det skulle, med den statliga skatten ge oss 30 kronor kvar på en intjänad 100-lapp. För alla som betalar värnskatt blir det 25 kronor.

Det är inte rimligt.

Är det inte lönt att arbeta så arbetar allt färre och då kommer det in färre kronor. Och då måste skatten höjas ännu mer. Och då jobbar ännu förre och så vidare. Och går mer pengar i skatt så handlar vi mindre och mindre och klarar sig inte många företag utan går omkull. Det håller inte.

Skatten kan inte ligga på högre nivå än att vi hellre jobbar än inte jobba.

I beräkningen fram till 13 kronor finns det många siffror som kan diskuteras. En anledning till skattehöjningen är att man räknar med att verksamheten i kommuner och landsting växer med 1 procent per år.

Det finns andra siffror som också kan diskuteras. Bland annat antas att barnafödandet sjunker, invandringen minskar med ungefär 60 procent och vår medellivslängd ökar med 2,3 år för kvinnor och 3,5 år för män. Men om det inte blir fullt så stora förändringar så blir genast framtiden ljusare.

Och i rapporten talas om 40-talisternas ökade förväntningar på service. Men om denna generation dämpar sig och inte kräver mer än andra så blir också siffrorna bättre.

För det är som alltid svårt att sia om framtiden. Om unga kommer in tidigare på arbetsmarknaden och att fler äldre kan och vill arbeta längre blir vår gemensamma ekonomi genast bättre. Lägger vi till teknisk och medicinsk utveckling som ständigt sker så bör det också innebära förbättringar.

Att siffrorna kan blir helt annorlunda är utredarna medvetna om. De skriver själva att det bara är räkneexempel eftersom de inte räknat på konsekvensen av denna skattechock. Syftet med rapporten är mer att vara en väckarklocka.

Och som sådan är den bra. För vi måste diskutera framtiden och välfärden redan nu. Annars finns risk för att det blir fel beslut som fattas när det läget är mer akut.

Sacos ordförande Anna Ekström hade förra sommaren, vid ett seminarium i Almedalen, en bra förenklad bild av kommunernas ekonomi.

Det kommer in pengar genom skatter och det går ut pengar i form av verksamhet och bidrag. Har vi den bilden klar framför oss är det lättare att sätta in de politiska besluten i sitt sammanhang.

Under tidigare kriser har det framför allt skurits i verksamhet och höjts skatter. Risken är stor för att det blir bidragen som det huggs i nästa gång.

Därför är det viktigt att den sedan länge utlovade socialförsäkringsutredningen blir verklighet. Så att det finns en bred politisk enighet om hur vi ska prioritera framöver.

För en skattechock som ger oss en skatt på 70-75 procent är inte rimlig.