De senaste åren har varit goda för svenska löntagare. Den utvecklingen fortsätter även om inflationen i år äter upp en del av det som förhandlats fram.

Normalt ökar hushållens inkomster som mest under valår eftersom politiker vill bli omvalda och gärna sprider bidrag och skattesänkningar omkring sig. Men valåret 2006 höll den socialdemokratiska regeringen igen. Mycket riktigt förlorade de valet.

Året efter, 2007, toppade ökningen i disponibel inkomst med 4,1 procent. De närmaste åren fortsätter den vara hög.

Disponibla inkomsten är vad varje hushåll har i plånboken vare sig pengarna kommit dit via lön, sänkta skatter eller höjda bidrag. Under senare år har bra löneutveckling tillsammans med låg inflation bäddat för en god reallöneutveckling, det vill säga det du har kvar efter inflationen.

Det fanns en tid – 1970 och 1980-tal – då lönehöjningarna åts upp av inflationen. Inte för att lönehöjningarna var låga – det var de inte – utan för att inflationen var hög.

I praktiken jagade höga löneökningar och hög inflation varandra. Kvar fanns endast luft i lönekuverten.

Efter finans- och bankkrisen i början av 1990-talet stramades svensk ekonomi åt. En självständig Riksbank och nya budgetregler för statsbudgeten dämpade inflationen. Samtidigt bidrog det så kallade Industriavtalet som undertecknades 1997 till en bättre fungerande arbetsmarknad.

Det har betytt att löneökningarna inte gått upp i inflationsrök utan fyllt ut plånböckerna allt mer vartefter åren gått. Under senare år har dessutom sänkta skatter tillsammans med reala löneökningar inneburit att ökningen av de disponibla inkomsterna varit god.

Konjunkturinstitutet tror att 2007 års ökning i disponibla inkomsten med 4,1 procent följs av 3,7 procent och 3,3 procent i år respektive nästa år. Det skulle betyda att inkomstutvecklingen tre år i rad är starkare än senaste decenniets genomsnittliga ökning på 2,9 procent.

Den goda inkomstutvecklingen har betytt att hushållen både kunnat shoppa och spara. Prognosmakare tror att den utvecklingen håller i sig även om de är något oense om hur pass stark den privata konsumtionen blir framöver.

Kommer den internationella finansoron att sätta krokben för en hyfsat god svensk konjunktur? Den frågan brottas alla prognosmakare med. Grundtipset är en svagare men ändå hygglig konjunktur.

En konjunktur som ger en fortsatt god arbetsmarknad vilket tillsammans med bra löneökningar nominellt (före inflation) ger en ökning i disponibel inkomst (6,2 procent) som är större än förra årets (5,5 procent).

Men eftersom inflationen är klart högre i år blir den reala ökningen av den disponibla inkomsten lägre i år än förra året (3,7 procent jämfört med 4,1 procent).

Under nästa år bidrar satsningar i form av bland annat skattesänkningar till att hushållens disponibla inkomster hålls uppe. Ju sämre konjunkturen ser ut att bli desto mer törs regeringen satsa utan att ekonomin blir överhettad.

Eftersom överskotten i statsbudgeten är mycket stora – minst 100 miljarder kronor per år – och regeringen räknar med att sälja bolag för 50 miljarder kronor per år finns det resurser.

Oppositionen kommer att kalla det valfläsk medan regeringen talar om satsningar och att hålla igång de ekonomiska hjulen när konjunkturen blivit svagare.

De goda tiderna betyder också att hushållen kan fortsätta spara trots hyfsad konsumtion. Sparkvoten fortsätter uppåt förutspår de flesta prognosmakare.

Kom ihåg att alla siffror gäller det genomsnittliga hushållet. Vissa hushåll får större ökningar än andra. På sikt kan det göra stor skillnad.

Det visar undersökningen från Institutet för privatekonomi (se faktarutan).