Förra året sjönk antalet äktenskap med närmare 5 procent. Det visar statistik från Statistiska Centralbyrån för årets tio första månader. En del spekulerar i om det är den ekonomiska osäkerheten som får flera att avstå från att gifta sig.

Andra talar om att kraven på stora, välorganiserade och framför allt dyra bröllop är för stora och därför skjuts bröllopet på framtiden.

Men ser på vi nedgången tillsammans med Länsförsäkringars färska undersökning om sambo finns anledning för många att oroa sig.

I undersökningen svarar sex av tio som är sambo att de aldrig har diskuterat hur de vill att ekonomin ska bli om de skulle separera eller om någon av dem avlider. Det är en skrämmande siffra. För vi kan faktiskt säga att alla förhållanden slutar med någon form av separation – paret delar på sig eller den ena dör.

Många som jag möter som är sambo är skrämmande okunniga om vad exempelvis sambolagen säger. De tror ofta att de ärver varandra bara för att de har barn tillsammans.

Men finns det barn är det barnen som ärver allt från den förälder som dör. Och är arvet större än cirka 85 000 kronor (två prisbasbelopp) så ska en överförmyndare utses som ska ta tillvara barnens intresse.

Detta går att lösa till viss del genom ett testamente. Men är föräldrarna inte gifta så har barnen rätt att få ut sin minsta del, laglotten, direkt. Är föräldrarna gifta får de vänta tills båda föräldrarna avlidit.

Många tänker inte heller på vem som får vad vid en separation. Oavsett vem som betalat vad för bostaden, om den köptes för gemensamt boende, så ska den delas lika vid en separation. Detta går att lösa genom avtal. Bland annat går det att avtala bort sambolagens regler kring bostaden.

Men att gifta sig är oftast både enklare och mer juridiskt heltäckande. Det kan helt enkelt kallas för en juridisk paketlösning. Även här bör man dock vara medveten om vad det innebär juridiskt.

Kanske behövs det äktenskapsförord som gör delar av boet till den enes enskilda egendom. Och kanske behövs det också ett testamente, särskilt om det finns barn från tidigare förhållanden.

Tyvärr tror jag att allt för många är fokuserade på bröllopet när de talar om att gifta sig. Det drar sig helt enkelt för det stora ståhejet som ett bröllop förväntas vara.

Och det ligger något i vad den kände tv-psykologen Dr Phil brukar säga: ”Om människor la ner lika mycket energi på sitt äktenskap som på sitt bröllop så skulle vi ha många färre skilsmässor”.

Därför borde vi ha två ceremonier som det är i många andra länder. En juridisk hos borgmästaren och liknande och sedan en bröllopsceremoni med välsignelse i kyrkan eller annan högtidlig ceremoni på en annan plats.

Tyvärr är det också många konservativa religiösa krafter som tycker så, men deras motiv är att de därigenom skulle kunna vägra homosexuella att hålla bröllop i kyrkan. I dag måste de följa lagen för att få behålla vigselrätten.

Om vi bortser från deras motiv så finns det ändå en poäng i att så att säga dela på juridiken och festen. En del skulle göra allt på samma dag. Några kanske klarar av borgmästaren ena dagen och har fest den nästa. Och ytterligare några som drar sig för alla kraven kan sticka iväg diskret och ingå äktenskap utan att behöva göra så stor affär av det.

Och även om de inte lever lyckligare än samboparet så lever de förhoppningsvis tryggare i alla sina dar.