Bakgrunden till den accelererande svenska finansiella krisen är att bankerna i princip slutat låna ut pengar till varandra, annat än över dagen. Och den som ändå kan tänka sig att låna ut pengar, kräver mycket höga räntor.

Riksgälden och riksbanken har tvingats rusa till undsättning - senast idag aviserade riksbanken ytterligare 140 miljarder kronor i lån till bankerna.

Men samtidigt som misstänksamheten bankerna emellan är enorm, låter det på ett helt annat sätt när det gäller privatpersoners utlåning ut till bankerna.

"Ånej, det finns ingen som helst anledning till oro. De svenska bankerna är vinstrika och mycket stabila", är beskedet från allt från privatekonomer till riksbankschefer.

Nu är det förvisso så att de svenska bankerna, än så länge, är stabila i ett internationellt perspektiv. De tjänar fortfarande mycket pengar och har starka finanser. Och bakgrunden till svenska bankers problem beror mer på internationella förhållanden än inhemska.

Men handling är starkare än ord. När bankerna slutar låna ut till varandra är det logiskt för en privatperson, utan insyn i marknaden, att dra öronen åt sig. Om bankerna inte litar på varandra, varför ska jag lita på dem?

Det här har man inte lyckats förklara på ett bra sätt och nu får bankerna lida för sin egen arrogans. Regeringens panikbeslut att dubbla insättningsgarantin är ett kvitto på bankernas misslyckade försök att lugna sina kunder. En följd av att man inte brytt sig om att förklara för kunderna varför det ser ut som det gör.

Och man ska inte glömma att en bankgaranti kostar pengar för bankerna. Och vem tror ni kommer stå för notan?