I KPA:s reklamkampanj ligger huvudpersonen Åsa och vilar i en hängmatta. En berättarröst, ackompanjerad av stämningsfull musik, förkunnar att här ligger en sann miljökämpe som år efter år gör världen lite bättre.

Vad Åsa i reklamfilmen möjligen inte känner till är att hon och KPA:s övriga kunder är delägare i vad som av den kanadensiska miljögruppen Environmental Defence har beskrivits som det mest destruktiva projektet på jordklotet. Faktum är att sex av KPA:s portföljbolag är tungt engagerade i oljesandsutvinning i den kanadensiska delstaten Alberta.

Dessa bolag pumpar ensamma upp runt 1,5 miljoner fat olja per dag genom att först hetta upp den djupliggande sanden med skållhet ånga. Tillsammans släpper de därmed ut 41 miljoner ton växthusgaser per år, vilket motsvarar två tredjedelar av Sveriges sammantagna utsläpp. Oljesandsutvinningen har samtidigt skapat 136 kvadratkilometer avfallsdammar, med höga halter cyanid och arsenik.

–Vi vet att de här dammarna läcker vatten där halterna av cancerogena ämnen är 50 gånger högre än uppströms. Bolagen renar avfallsvattnet till viss del, men de har fortfarande inte kommit på ett sätt att sanera dammarna, säger Keith Stewart, chef för Världsnaturfondens klimatprogram i Kanada.

Oljesandsexploateringen, som ödelagt enorma arealer skog och fördrivit tiotusentals fåglar, har fått kritiker att likna Alberta vid Mordor, från Tolkiens apokalyptiska sagovärld.

500 mil söderut är ett annat av KPA:s portföljbolag i ständigt blåsväder. Vid det kanadensiska gruvbolaget Goldcorps dagbrott i San Marco, Guatemala, besprutas guldmalmen med cyanid i syfte att skilja ädelmetallen från andra mineraler. Avfallsvattnet samlas i en damm som enligt forskare fått arsenikhalten i lokalbefolkningens vatten att stiga till alarmerande nivåer.

–Det är ett företag som utnyttjar en extremt svag stat, utan institutioner och med obefintliga kontrollorgan, säger Christine Sandberg, som för Latinamerikagruppernas räkning spenderat ett år i området.

ILO, den internationella arbetarorganisationen, krävde i mars att gruvan ska stängas med hänvisning till konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter.

Goldcorp är sedan 2008 svartlistat av Jantzi Sustainalytics, ett bolag som specialiserat sig på etiska investeringar.

KPA:s fonder hör till en växande skara etiska fonder som i fråga om miljö och mänskliga rättigheter använder en påverkande strategi. Fonderna investerar inte i vapen och tobak, men tillåter sig att äga aktier i andra kontroversiella bolag, i syfte att genom aktivt ägande försöka påverka verksamheten till det bättre.

Röstandelsmässigt har dock inte KPA mycket att säga till om. Innehaven i oljebolagen uppgår till knappt 100 miljoner kronor, men inte i något av företagen – inte heller i Goldcorp – motsvarar innehavet mer än 0,002 procent av aktiekapitalet.

Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, menar att strategin ur ett rent etiskt perspektiv är orimlig till att börja med.

–Vi menar att man inte kan legitimera investeringarna med sådana kriterier. Om den logiken skulle hårdras ska du egentligen bara investera i de absolut värsta företagen för att påverka dem till det bättre, säger han.

Keith Stewart menar samtidigt att oljebolagen i Alberta utsatts för enorma påtryckningar, men att det är svårt att få dem att lyssna.

–Vi har talat med de flesta stora oljebolagen. Alla säger att de vill bli bättre, men ingen är beredd att reducera verksamheten. De menar att de behöver oljan och att den kommer bli lönsam, säger han.

Den stora majoriteten av KPA-fondernas tillgångar ligger dock i helt vanliga svenska företag. De 20 största innehaven i förvaltarens rena aktiefond, motsvarande 40 procent av portföljen, är uteslutande bolag från Stockholmsbörsens storbolagssegment, däribland Atlas Copco, Sandvik och ABB. Övriga 60 procent av portföljen ligger spridd över knappt 800 olika bolag, världen över.