I förra veckan presenterade fondbolagens förening studien ”tio år med fonder” - statistik över det senaste decenniets fondsparande. Genomgången visar att antalet fonder i Sverige under denna period har ökat kraftigt, från 1 250 till 3 300 stycken. Trots detta har avgifterna varit i princip oförändrade.

-Avgifterna är i genomsnitt på samma nivå idag som för tio år sedan. Jag vill dock säga att konkurrensen har ökat, det är fler aktörer som kämpar om en bra avkastning, sa Pia Nilsson, vd för Fondbolagens förening, i samband med att studien presenterades.

Fler aktörer är dock ingen garant för bättre konkurrens, menar Thomas Franzén, doktor i nationalekonomi och förutvarande vice Riksbankschef. Bra konkurrens kräver också konsumentrörlighet.

-Man kan säga att priset sätts bra om det råder konkurrens, men då ska det också finnas en rörlighet hos spararna. Vi måste ha aktiva konsumenter och en konsumentpolitik som går ut på att upplysa bolagen genom att placera om sitt sparande, säger Thomas Franzén.

Det ska vara lätt att ”rösta med fötterna” och byta fond när villkoren inte är tillräckligt konkurrenskraftig.

-Tittar man på den här studien så kan man se att likviditetsfonder har gett en avkastning på 3 procent per år, medan ett sparkonto gett 1,6 procent. Genom att man har en låg avkastning på sparkontona så framstår fonder som ett attraktivt alternativ, säger Thomas Franzén, idag styrelseordförande för PPM och Arbetsförmedlingen.

Detta, menar han, styr över spararna till fonder där bankernas intjäning – tack vare avgifterna - är bättre, något som bidrar till systemets tröghet.

Trots den statiska prisbildningen, framhåller Pia Nilsson, så är svenska fonder redan billiga i ett internationellt perspektiv.

-Sverige är egentligen känt för sina låga avgifter, säger hon.

En studie från 2004 av fondanalysföretaget Fitzrovia, numera Lipper Fitzrovia, visar också att svenska fonder i snitt har lägst avgifter i Europa. Undantaget gällde stora fonder, något som Morningstars analyschef Jonas Lindmark kommenterade i en krönika:

"[…] till skillnad från i resten av Europa har stora fonder i Sverige högre kostnader, trots att stordriftsfördelar talar för att stora fonder borde ha lägre kostnader i procent av förvaltat kapital. Förklaringen är rimligen att vi har ett 'oligopol' i Sverige, bara fyra banker som har hand om tre fjärdedelar av fondsparandet", skriver Jonas Lindmark.

Storbankernas samlade marknadsandel har dock sjunkit något och ligger idag på drygt 60 procent, enligt Svensk Fondstatistik.

Fondbolagens vinstnivåer tyder på att verksamheten, trots internationellt sett låga avgifter, bedrivs med goda marginaler. Att priserna mot förmodan inte sänks när antalet fonder fördubblas kan ha flera förklaringar.

Samtidigt är många småsparare fjättrade av den så kallade ”inlåsningseffekten”.

-Det finns inlåsningseffekter, har man mycket pengar i en fond och har sparat länge, så kan man tycka att vinstskatten tar bort incitamentet att byta fond, säger Pia Nilsson, som alltjämt menar att konkurrensen är godtagbar:

-Konkurrensen fungerar väl, särskilt när det gäller det nya sparandet – många nya fonder har tillkommit. Den konkurrensen har kommit spararna till del, säger hon.