I måndags släpptes en ny sedel i Zimbabwe. Den är på 100 miljarder zimbabwiska dollar. Sedlarna Kerstin Lundgren använder i sin vardag är 5 miljarders- upp till 100-miljarderssedlar.

– När miljardsedlarna först kom var man glad över att kunna ha en plånbok igen, men man vänjer sig inte vid att se dem i handväskan, säger Kerstin Lundgren.

Kerstin Lundgren har jobbat som biträdande bilateral expert för freds- och säkerhetsfrågor på ambassaden i Zimbabwes huvudstad Harare sedan i november förra året. Sedan dess har den zimbabwiska dollarn förlorat ofantligt i värde och priserna har skjutit i höjden.

Inflationen i landet orsakas av en ekonomi i kris, bristen på basvaror samt den politiska oron och våldet i landet, men centralbanken i Zimbabwe skyller däremot inflationen på den svarta marknaden och på affärer som vill profitera på befolkningen, skriver CNN. Priserna dubbleras inom loppet av några dagar. Inflationen ligger enligt Zimbabwes regering på 2,2 miljoner procent, men tidningen the Economist skriver att den reella siffran är minst fyra gånger högre.

– Regeringen har satt maxuttaget per person per dag till 100 miljarder Z dollar, det ändrades precis från att ha varit 2 miljarder per dag. Men 100 miljarder motsvarar bara ungefär 2 US dollar, och det är konstanta köer till bankerna och stor brist på pengar, säger Kerstin Lundgren.

Hon har tillgång till kontanter genom ambassaden som använder sig av ett växlingsföretag. Men det är ändå svårt att hinna med i prisökningstakten.

– Det gäller att göra av med pengarna direkt och försöka bunkra upp med mat hemma. Nyligen skulle jag till exempel köpa köttfärs, men det kostade 1 300 miljarder Z dollar för 3-400 gram köttfärs, och jag hade inte tillräckligt med kontanter med mig. En annan gång kostade 500 gram smör motsvarande 25 US dollar.

I december 2007, precis efter att Kerstin Lundgren kommit till Zimbabwe, introducerades 250 000, 500 000 och 750 000-sedlar. Några veckor senare kom en, fem och tiomiljonerssedlarna. Nu är fem och 25-miljarderssedlarna vanligast, men de räcker inte långt.

– I går åt jag lunch bestående av en liten smörgås och en cola. Den kostade 600 miljarder Z dollar, som jag betalade med 120 stycken 5-miljarderssedlar.

Över huvud taget är det väldigt svårt att förstå och hänga med när inflationen ökar så snabbt, tycker Kerstin Lundgren.

– Häromdagen besökte jag ett slumområde. Där såg jag hundratusenssedlar som låg och skräpade på marken. Det var helt absurt, säger hon.

Att få tag i mat och andra basvaror är inte helt lätt. Ibland beställer hon mat från Sydafrika. Hemma har hon kyl och frys som drivs med generator eftersom strömmen inte är på dygnet runt och strömavbrotten är många. Hon poängterar att hon är del av den promille av befolkningen som har det allra bäst, men ändå är det svårt att få vardagen att fungera.

Hur är det att leva i ett sådant samhälle?

– Helt ärligt så har det bara blivit krångligare och krångligare. Det tar mycket tid och energi att fixa saker, säger hon.

Situationen i Zimbabwe förvärras hela tiden. Landet har i princip ingen egen matproduktion längre. Det är elbrist och vattenbrist. Dessutom har skörden slagit fel och omkring hälften av befolkningen skulle behöva matbistånd. Men inga biståndsorganisationer får längre verka på landsbygden, vilket betyder att det finns risk för svält, berättar Kerstin Lundgren.

– Det kan nog tyvärr att bli ännu värre, säger hon.

På måndagen kom emellertid också en ljusglimt i mörkret: Mugabes regering deklararerade att man ska inleda samtal med oppositionen. Oppositionsledaren Morgan Tsvangirai sade i samband med detta att han och Robert Mugabe genom att skriva under överenskommelsen nu förbinder sig att ta "det första steget mot att hitta en lösning för ett land som befinner sig i kris", skriver BBC.