Aldrig tidigare i fredstid har USA, Storbritannien och flera andra länder haft så stora budgetunderskott och drivit en så ”aggressiv penningpolitik” som nu, och det skapar stora risker.

Det framhåller Financial Times ekonomiske chefsanalytiker Martin Wolf, som i veckan framträdde på ett KPMG-seminarium i Stockholm.

– Vi har hindrat patienten från att dö genom mycket aggressiva åtgärder för att hindra hjärtat från att stanna. Men patienten är mycket svag, med ett antal kroniska tillstånd, inte minst de exploderande statsskulderna, säger den intensivt välsorterade Martin Wolf när SvD Näringsliv träffar honom på Grand Hotel.

– Min gissning är att den exceptionella finans- och penningpolitiken fortsätter mycket längre än vi tror, det vill säga i många år. Det kan i något skede utvecklas till ett djupt förtroendeproblem för dessa länders betalningsförmåga. Om vi inte kan avveckla denna politik inom kanske fem år finns en mycket stor risk att det som ursprungligen var en finanskris kan övergå i en statsfinansiell skuldkris och en valutakris.

Det finns dock flera ”goda nyheter” om återhämtningen i världsekonomin, säger han.

• ”Det finansiella systemet har räddats. Paniken är över. Förtroendet på marknaderna är helt klart tillbaka.”

• Tack vare regeringarnas extrema insatser har den djupa ekonomiska nedgången hejdats och ”nästan alla betydande länder” haft tillväxt ett eller två kvartal.

• ”Tillväxtländerna har i stort sett kommit förbi den omedelbara chocken som framför allt märktes genom handeln, särskilt i Asien och Latinamerika.”

Men det finns också flera ”dåliga nyheter”, säger den genuint oroade Martin Wolf:

– På en mycket djup nivå tror jag att finanskrisens problem löstes genom att socialisera riskerna och efterfrågan. Nästan varje utvecklat land och särskilt de krisdrabbade länderna har enorma budgetunderskott. Statsskulderna kommer troligen att minst fördubblas.

Dessa underskott är ohållbara, och för att ta sig ur krispolitiken behövs ”en uthållig ökning av den privata sektorns efterfrågan”.

Men den efterfrågan ser ut att förbli ”kroniskt svag” trots de extremt låga räntorna, inte minst i euroländer med stora statsfinansiella problem. I det läget blir det mycket svårt att minska budgetunderskotten, enligt Martin Wolf.

Därför hoppas de flesta – inklusive USA, Storbritannien, euroländerna, Japan och Kina – att exporten ska dra i gång deras tillväxt. Men alla länder kan inte samtidigt ha exportledd tillväxt, noterar han bitande.

– Så jag tror vi har ett väldigt problem i att hantera exitstrategin.

Är denna utmaning till och med större än själva krisen?

– Oftast är politiker och beslutsfattare bäst när de ställs inför en sann krissituation. Hösten 2008 var det uppenbart för alla med den minsta intelligens att vi var på väg in i en enorm kris. Nedgången i handeln och världsekonomin var otrolig.

– Då var det lätt att övertyga beslutsfattare att de behövde göra något. Och de gjorde det med stor framgång. Nu, när du har en kronisk situation, är det mycket svårare att övertyga folk att samarbeta, att agera beslutsamt och ta itu med de problem de möter.

Läget förvärras av att politikerna ställs inför så svåra val och helt nya utmaningar.

– De lider av en enorm osäkerhet om vad som kommer att hända och hur folk kommer att bete sig. Detta är en situation som den utvecklade världen inte har upplevt sedan 1930-talet.

– En del kan säga att regeringarna måste skära ned budget- underskotten, för man kan inte ha ett underskott på kanske 12 procent av BNP. Men om de skär ned underskotten, hamnar de direkt i två problem. Dels är det politiskt impopulärt att höja skatterna och sänka utgifterna, dels riskerar de att driva ekonomin tillbaka i recession.

Det gäller också att få en annan modell för den globala tillväxten än den som präglade 2000-talets första årtionde, framhåller han. Då var tillväxten ”helt klart instabil”, både i finanssystemet och genom de globala obalanserna i produktion och efterfrågan.

Obalanserna mellan Kinas överskott och USA:s underskott var väl kända och kritiserade, men de allra flesta ekonomer misslyckades ”med att förstå riktigt hur bräcklig kärnan i världens finanssystem hade blivit.”

– Det var något vi missade. Mycket av tillväxten som var knuten till finanssektorn var en illusion. Det var ett stort misslyckande, för det ledde till den katastrof vi nu ser.

Utvecklingen de närmaste tio åren måste var annorlunda i två grundläggande avseenden, sammanfattar han.

– I Kina måste efterfrågan växa snabbare än produktionen, i stället för tvärtom. Och i USA, Storbritannien och andra utvecklade länder måste det vara omvänt.

Det andra är att undvika nya finansbubblor, ”påeldade av vansinnig kreditgivning”. Där finns nu oroande tecken på framväxande instabiliteter och bubblor i tillväxtländerna, till exempel i Latinamerika, säger Martin Wolf.