Presskonferensen i finansdepartementet föregicks av order om att reportrar bara fick ta med ”penna och block”. Detta kunde inte tolkas som annat än ett medgivande om att ministern inte ville riskera att återigen göra dåligt ifrån sig framför tv-kamerorna.

–En kris som denna beror inte på en enda eller någon enkel anledning, men som nation lånade vi för mycket och tillät vårt finanssystem att ta oansvarigt höga risker, skrev Geithner i en debattartikel i Wall Street Journal under rubriken Min plan för att hantera de dåliga banktillgångarna.

Nyckelbegreppet i det nya förslaget förkortas PPIP eller Public-Private Investment Program. Syftet är både att lyfta bort upp till 1000 miljarder dollar i ”toxic assets” (giftiga tillgångar) från bankernas balansräkningar och att skapa en marknad för de här papperen.

Den statliga insatsen på mellan 75 och 100 miljarder dollar ska tas ur potten på 700 miljarder dollar som beviljades förra hösten, de så kallade Tarp-pengarna. Bankstödsmyndigheten FDIC och centralbanken Federal Reserve kommer att stå för skuldgarantier i‑fonderna där privata investerare matchar de statliga insatserna och därmed gör ”mesta möjliga” av dem (se faktaruta).

Enligt departementet kommer detta att medföra att skattebetalarna och privata intressen delar på risker och de tänkta vinsterna. Baktanken med att mobilisera privata investerare är också att använda sig av den expertis de faktiskt besitter.

Hugade fondchefer får nu fram till den 10 april på sig att anmäla intresse och måste kunna visa både att de har erfarenhet av förvaltning av miljardbelopp och att de kan lägga upp de summor som krävs. Här finns emellertid ett tänkbart hinder – eftersom många i investmentbranschen iakttagit kongressens agerande på sistone med största misstänksamhet. Om de befarar att lagstiftarna slår till med straffskatt på vinsterna lär intresset för PPIP avta.

Det här är det senaste i raden av initiativ från finansen och Fed under en sexveckorsperiod i förhoppningar att stabilisera fastighetsmarknaden och få fart på kreditgivningen i bankerna. Enligt Geithner skulle krisen förlängas om de i dagsläget värdelösa tillgångarna (departementet föredrar det snällare ”legacy assets” istället för ”toxic”) ligger kvar i bankerna. Då, heter det i‑departementets digra lunta, föreligger risk för en upprepning av det japanska misslyckandet.

President Barack Obama tog också till orda igår för att försvara planen och de stora underskotten i budgetförslaget som kongressen ska tackla. Obama har upprepade gånger ställt sig bakom Geithner efter krav från ledande kongressledamöter på att han måste avgå. Därifrån kritiseras inte bara Geithners första trevande förslag för att lösa bankkrisen, utan även hans roll i‑miljardrullningen till krisande försäkringsjätten AIG.

–Ilska kan inte vägleda regerandet, fastslog Obama i en intervju i söndags kväll om de omdebatterade bonusarna som betalades ut efter det att AIG tagit emot statligt stöd – och det framgick att han är skeptisk till den retroaktiva beskattning som kongressen föreslagit.

Fler talesmän för Vita huset hade anlitats i pr-ansträngningarna. En av dem, ekonomirådgivaren Christina Romer, sa i en tv-intervju att hon förväntar sig att botten nås snart och att en förbättring kan skönjas redan mot slutet av det här året. De försäkringarna ingick emellertid i försvarsargumenten i‑en parallell strid, den om huruvida administrationens tillväxtscenarier för framtiden är för optimistiska och att budgetunderskotten därmed är för snålt tilltagna.

Det var inte alla bedömare som instämde i börsmäklarnas positiva syn på Geithnerplanen. Kolumnisten och Nobelpristagaren Paul Krugman, som förordar ”den svenska modellen” med statligt bankövertagande, betecknade förslaget som ”finansiellt hokus-pokus” i sin krönika igår.

Krugman hävdar att Obama-administrationen bygger vidare på förre finansminister Paulsons dåliga idéer och att det förblir ett sätt att subventionera köp av svaga fordringar.