Under de goda åren på 2 000-talet, innan finanskrisen slog till, var Spanien Europas egen tigerekonomi.

Arbetslösheten hade sjunkit från nivåer på 20 procent under mitten på 1990-talet till mer måttliga 8 procent.

Under 2000-talet steg fastighetspriserna kraftigt tack vare billiga lån med generösa lånevillkor.

Det var så uppenbart att det var en bubbla som skulle brista, menar Anders Rönquist, Sveriges ambassadör i Spanien.

– Man fick väldigt billiga lån för att köpa lägenheter, och man fick låna mer än 100 procent av värdet. Folk investerade i lägenheter, inte bara för att spara utan för att tjäna pengar, säger Anders Rönquist.

Kredittillväxten var rekordhög, byggsektorn expanderade våldsamt och 20 procent av arbetsstyrkan jobbade inom byggindustrin.

Spaniens ekonomi var glödhet, och regeringen hade inget räntevapen att kyla ned den med. Därför steg inflationen vilket innebar att realräntan föll, och det förstärkte överhettningen.

Finanskrisen satte stopp för excesserna. Byggboomen tvärnitade, fastighetspriserna sjönk med 15 procent, byggarbetare förlorade jobben och arbetslösheten är nu uppe i 19,5 procent.

- Man ser ett väldigt stort antal hus som inte är sålda. Vissa delar i vissa städer ser ut som spökstäder. Man talar om att det kanske finns 1 miljon osålda lägenheter, berättar Anders Rönquist.

Nu sitter spanjorerna med utestående bostadslån på motsvarande 5910 miljarder kronor och risken är att fastighetspriserna sjunker ytterligare.

- Priserna har sjunkit väldigt lite jämfört med hur mycket de steg under de närmaste tio åren innan krisen. Då steg de med nästan 15 procent om året. Fortfarande är priserna höga och jag tror att de måste ned ytterligare, spår Anders Rönquist.

Peter Gustafsson, ekonom på Konjunkturinstitutet, ser två möjliga scenarier för Spanien.

- Det ena är att Spanien skulle lyckas exportera sig ur krisen och återfå budgetbalans till följd av en god utveckling av exporten. Samtidigt ställer det höga krav på en återhämtning av den inhemska efterfrågan i euroområdet. De marknader Spanien framför allt exporterar till är de större länderna i euroområdet. Och det är länder som går svagt just nu.

Enligt Peter Gustafsson är ett troligare scenario att Spanien tvingas genomgå en så kallad ”intern devalvering”.

- När Spanien inte kan devalvera växelkursen måste staten genomföra omfattande budgetåtstramningar vilket sannolikt kommer att dämpa den inhemska efterfrågan och ge låg tillväxt de närmaste åren - en utveckling som påminner om det vi nu ser i de baltiska länderna, om än i mindre omfattning.

Men utmaningarna för regeringen är stora. Idag har Spanien en väldigt strikt anställningsskyddslagstiftning för delar av arbetskraften som försvårar situationen.

Det finns två kategorier av arbetskraft. Majoriteten är skyddad av regelverket, sitter väldigt säkert och har egentligen inte har någon större anledning att hålla igen på lönekraven.

- Företagen betalar när de avskedar anställda. Det finns ett system som innebär att företagen betalar lön motsvarande 45 arbetsdagar för varje arbetat år. Ju fler år man har arbetat på företaget desto större avgångsvederlag får man, förklarar Anders Rönquist.

- Dels är det dyrt, dels minskar det rörligheten på arbetsmarknaden. Folk som arbetat länge på ett företag vill inte byta jobb, då förlorar de sina intjänade poäng, säger Anders Rönquist.

Sedan finns det anställda som har tidsbegränsade kontrakt och som inte omfattas av anställningsskyddslagstiftningen. Det är dessa som avskedas.

Systemet drabbar inte minst ungdomar. Cirka hälften av alla personer under 25 år saknar arbete.

- Det finns nog en förståelse för att arbetsrätten måste ändras. Men det är också en ideologisk fråga. Både politiker och fackföreningarna argumenterar för att det inte får bli billigare att avskeda folk, säger Anders Rönquist.

Men det har visat sig svårt att komma fram till partiöverskridande överenskommelser när det gäller frågor som pensions- och arbetsmarknadsreformer.

- Det är en väldigt stor partipolitisk konfrontation mellan regeringen och högeroppositionen.

Ytterligare en utmaning ligger i att Spanien är en mycket decentraliserad stat. En stor del av de offentliga resurserna ligger på regionerna, men även på kommunerna.

- Problemet är att regioner som styrs av oppositionen är mindre benägna att samarbeta med centralregeringen, säger Anders Rönquist.

- Men nu har regeringen bjudit in alla politiska partier till samtal om reformer och ett antal partier är beredda att delta konstruktivt.