Krönika | På brittiskt toppjobb

Det finns få grupper som kan vara så exkluderande som brittiska affärsmän och fotbollssupportrar. Med hjälp av interna koder, komplex slang och allmän arrogans gör man det mesta för att nykomlingar ska känna sig ovälkomna.

”Vi gör saker lite bättre här än i Europa”, är en allmän inställning i både Londons finanskvarter och på stadens fotbollsläktare.

De atttityderna märktes tydligt när Sven-Göran Eriksson blev den förste utlänningen att basa över det engelska fotbollslandslaget 2001. Många i pressen beklagade att man tvingats gå utomlands för att hitta en lämplig tränare och det skulle krävas en 5-1 seger mot Tyskland för att tidningarna skulle börja ropa: "Svensational” och ”Sventastic”.

Exakt samma reaktioner möter nu Carl-Henric Svanberg sedan han utsetts till ny ordförande för en annan nationalklenod, British Petroleum.

- Det är ett slag mot det nationella självförtroendet att vi inte kan hitta en britt som ordförande för BP, skriver David Wighton, businesskrönikör på The Times, i en analys i dagens tidning.

Skepsisen är stor av flera anledningar. För det första poängteras att Carl-Henric Svanberg saknar erfarenhet från oljesektorn, han är precis i början av en ”brant inlärningsbacke", som Financial Times konstaterar.

För det andra kommer BP och Shell – de två tyngsta energijättarna på Londonbörsen – nu båda att ledas av två före detta nordiska telekomchefer, Carl-Henric Svanberg från Ericsson och Jorma Ollila från Nokia. Det ses som ett underbetyg till brittiska toppchefer.

The Times påpekar också att Carl-Henric Svanberg är ”relativt okänd i investeringsbroderskapet i City of London”. Formuleringen är avslöjande. Eliten i Londons finanskretsar är en tajt och till stor del manlig sammanslutning av vita britter med utbildning från "Oxbridge" eller London School of Economics.

Titlarna på BP:s mest framträdande företrädare de senaste åren talar sitt tydliga språk. Förre vd:n som tvingades bort på grund av en homosexuell affär hette Lord Browne of Madingley, chefen för nomineringskommittén heter Sir Ian Prosser. Avgående ordföranden Peter Sutherland är visserligen irländare men har stenkoll på affärsetiketten i London.

Att Carl-Henric Svanberg och Volvo-chefen Leif Johansson ens övervägs för de brittiska toppjobben är naturligtvis lika smickrande som att en svensk fick styra över superstjärnor som David Beckham och Wayne Rooney.

Ericssons ordförande Michael Treschow, tillika ordförande för halvbrittiska Unilever, är också påtagligt nöjd över att svenskt ledarskap går hem "i dessa stora, anglosaxiska företag".

Men att slå sig in i den brittiska herrklubben blir en av Carl-Henric Svanbergs första och tuffaste utmaningar. Den som inte visar respekt för ”The British Way” kan snabbt märka att det dyker upp negativt skitsnack i den skoningslösa pressen som ju gärna citerar anonyma ”källor”.

Fallet Svennis visar att det finns två sätt att undvika att drabbas av denna destruktiva malström av rykten och kritik: att fortsätta att göra fantastiska resultat och hålla händerna på täcket. Så fort man börjar förlora och dessutom ägnar sig åt sexuella frivoliteter, ja då har man snabbt skrivit under sin egen dödsdom.

Idag hyllas Carl-Henric Svanberg som en "charmör med ett av branschens bästa kontaktnät" men britterna kommer inte låta honom glömma att han är en utböling. Ni kommer väl ihåg refrängen från popdängan från 2002?

"Sven Sven Sven Goran Eriksson. He's a lovely geezer but don't forget that he's from Sweden", se Youtube-klipp här.