Samtidigt som fokus ligger på ett krisande Grekland har oron för en rad grannländer - de så kallade PIIGS-länderna - ökat.

Det handlar om Spanien, Irland, Italien, Grekland och Spanien som åtminstone har ett gemensamt – de kommer att få svårt att exportera sig ur den kris de hamnat i.

Under flera år har obalanserna vuxit sig allt större. I EMU-länder som Spanien och Irland, där överhettningen varit särskilt uttalad, har man inte kunnat höja räntan för att kyla av ekonomin. Därför har inflationen stigit vilket inneburit att realräntan fallit.

– Generellt sett har de här länderna haft för stora pris- och kostnadsökningar. Spanien och Irland har haft en kredittillväxt och en byggbom som gick alldeles för långt, säger professor Lars Calmfors.

Löneökningarna och prisstegringarna har försämrat PIIGS-ländernas konkurrenskraft gentemot övriga europeiska länder, och exportindustrin har krympt.

I alla dessa länder, utom i Italien, har kostnadsökningarna framför allt drivits av efterfrågan och en överhettad ekonomi.

– Italiens relativa kostnadsökning gentemot andra länder har istället berott på en kombination av starka fackföreningar som lyckats pressa upp lönerna och ett ineffektivt och alltför reglerat näringsliv. Det har lett till mycket låga produktivitetsökningar, och ibland också produktivitetsminskningar så att kostnaderna per producerad enhet har ökat, förklarar Calmfors.

När det gäller Irland har landets banksektor dessutom drabbats hårt av finanskrisen. Den irländska regeringen var tidigt ute med att införa insättningsgarantier till bankkunderna och staten har tvingats till stora ingripanden för att klara banksektorn.

I Spanien har en eskalerande byggboom och kreditexpansion nu punkterats. Fastighetspriserna har fallit, och kommer sannolikt att fortsätta pressas. Arbetslösheten har rusat i höjden och uppgår nu till närmare 20 procent.

Greklands problem är för närvarande de mest akuta. Den offentliga sektorns skuld ligger på runt 110 procent av bruttonationalprodukten och de totala lånekostnaderna ökar i takt med att gamla lån omförhandlas och nya lån tas upp.

I april och maj förfaller grekiska lån på cirka 20 miljarder euro till betalning och i dagsläget får den grekiska staten ta upp nya lån till räntor på runt 6 procent. Det kan jämföras med drygt 3 procent som den tyska staten kan låna till.

Misstroendet mot Grekland har inte blivit mindre av att det uppdagats att man dessutom försökt dölja ett växande skuldberg, och de senaste veckorna har pressen mot den grekiska regeringen ökat.

Nu måste landet genomföra radikala åtgärder för att sanera statsbudgeten. Men det är ingen lätt uppgift. Sparpaket och saneringsförslag har utlöst massiva protester i Aten och fackförbunden är inte samarbetsvilliga.

Det diskuteras också vad grannländer som Tyskland och Frankrike skulle vara beredda att göra för att stötta Grekland, om landet inte skulle klara sig på egen hand. Det värsta scenariot vore om Grekland helt enkelt skulle tvingas att ställa in betalningarna.

Men eventuell hjälp från grannarna är inte oproblematisk, menar Jussi Hiljanen, chefsstrateg på SEB.

– Om det skulle bli så att andra europeiska länder tvingas gå in och stötta Grekland uppstår frågan om även andra länder som hamnar i kris ska få stöd. Avgörande är att alla PIIGS-länder visar en vilja att sanera sin statsbudget. Annars är risken att fokus bara flyttar från ett land till ett annat land.

Om PIIGS-länderna inte varit medlemmar i valutaunionen hade länderna kunnat hantera krisen genom att devalvera och därmed återställa kostnadsläget, öka konkurrenskraften och på så sätt få igång ekonomin igen.

Nu går inte det. De flesta bedömare menar att exportindustrin inte kan lyfta PIIGS-länderna ur krisen.

– Regeringarna måste istället sanera statsfinanserna genom åtstramningar och kostnadsläget måste sänkas relativt sett genom att löneökningarna hålls tillbaka, säger Jussi Hiljanen.

Det kommer i sin tur leda till att den privata konsumtionen minskar och BNP faller.