Det har alltid funnits en vision om den perfekta staden. I den amerikanska komedin ”Välkommen till Pleasantville!” från 1998 förflyttas två tonåringar till staden Pleasantville på 1950-talet där alla är lyckliga och allt är perfekt. Men där galopperar allt iväg till en mardröm.

I staden Masdar i Abu Dhabi, som ingår i Förenade Arabemiraten, är tanken precis tvärtom. Nu ska de statliga oljepengarna användas – för att bygga den helt koldioxidfria staden.

Idag är det sanddyner så långt ögat kan nå utanför Abu Dhabi. Under ruvar de vinstbringande oljekällorna. Men exakt här, utanför den internationella flygplatsen avtäcks idag en modell av den kommande staden på den stora energikonferensen World Future Energy Summit.

Därefter tas de första spadtagen och år 2015 ska staden stå färdig. Inom en radie på sex kilometer ska inga koldioxidutsläpp, sopor eller bilar finnas. Men gott om folk, 50000 invånare och 1500 internationella bolag med inriktning på hållbar utveckling och förnyelsebara energikällor, enligt planerna.

Och det är detaljrika planer som ritats upp: Energiförsörjningen ska komma från förnyelsebara energikällor som solpaneler och vindkraft. Maten ska vara organiskt odlad på de gröna plättar som finns och till och med vattnet ska avsaltas i en anläggning som drivs av solenergi. 99 procent av avfallet ska återvinnas. En tredjedel av marken är avsatt för bostadshus och en fjärdedel för företag och forskning.

Allt är noga angivet.

Det känns nästan som om de sociala ingenjörerna i gamla Folkhemssverige är framme igen och lägger livet tillrätta för de nya klimatsmarta invånarna.

Bakom allt finns Abu Dhabis statliga oljepengar. Projektet drivs av Abu Dhabi Future Energy Company (ADFEC), som ytterst ägs av emiratets regering. Men målet är inte att så snabbt som möjligt ersätta oljan.

–Vi kommer inte att försöka ersätta oljan, det vi vill göra är att förlänga livslängden på den och hitta alternativ för framtiden, säger sultan al-Jaber, vd för ADFEC till Financial Times.

För att nå målen har man radat upp en lång rad internationella partner, varav den största är Världsnaturfonden, som utvecklat ett koncept för hållbar stadsplanering, kallat ”One Planet Living”. Tanken är att projektet ska uppfylla samtliga deras tio steg till ett hållbart samhälle (se faktaruta ovan) redan år 2015.

–Masdar är ett exempel på det paradigmskifte som nu behövs, jag ser det som en studie i globalt ledarskap, säger Jan-Paul Jeanrenaud, chef för One Planet Living-projektet inom Världsnaturfonden.

Och medan det skruvas och spikas, byggs det också upp en forskarmiljö inom hållbar utveckling och förnybar energi. Det är ett nytt utbildningscentrum för akademiska utbildningar – Masdar Institute of Science and Technology (MIST) som är det första inriktat mot energi i regionen. Samarbetspartner där är det välrenommerade Massachusetts Institute of Technology (MIT) och huvudambitionen är att utbilda arbetskraft för den nya miljösektorn.

För att få så många som 1500 företag inflyttade räcker det inte med arbetskraft och existerande företag – det krävs nya miljöteknikbolag: Huvudfokus är projekt och mindre forskningsbolag inom koncentrerad solkraft, sol- och vindenergi och bolag som utvinner energi från sopor. Som god hjälp finns en riskkapitalfond med 250 miljoner dollar – Masdar Clean Tech Fund – med pengar från bland annat Siemens och Credit Suisse, som är Schweiz näst största bank.

En stämningshöjare innan avtäckningen av modellen blev att USA:s president George Bush stannade till med sitt Air Force One-plan vid sin Mellanöstern-resa förra veckan och gavs en briefing av läget.

Och liksom i filmens Pleasantville har de bakat in målsättningen att alla målgrupper ska få möjlighet till hälsa och lycka – de får dock bara använda halva vattenmängden av medianinvånaren i Abu Dhabi.

Men projektet kan också utvecklas till en Pleasantvillemardröm. Ett absolut krav från Världsnaturfondens ”One Planet Living” är att arbetsförhållandena ska följa internationella regelverk, men så mycket som upp mot 80 procent av arbetskraften består idag av gästarbetare som ofta arbetar under tvivelaktiga förhållanden.