Det senaste årets djupa ekonomiska kris har tydligt visat att eurosamarbetet inte fungerar långsiktigt om medlemsländerna struntar i, eller fuskar med, de gemensamma reglerna.

Den akuta grekiska skuldkrisen i början av maj är det tydligaste exemplet. Källor i EU-kommissionen medger nu att skuldkrisen i Grekland faktiskt var nära att hota EU:s ekonomiska och monetära union (EMU). Inställda betalningar på Greklands statsskuld skulle ha kunnat dra med sig andra länder och kanske lett till en upplösning av eurosamarbetet.

Regeringarna var tvungna att snabbt plocka fram flera hundra miljarder euro i lån och garantier för att undvika ett sammanbrott.

–Vi har sett ner i avgrunden, säger Österrikes finansminister Joseph Pröll i en intervju nyligen med den tyska tidningen Der Spiegel.

Den akuta krisen må vara över, men det är uppenbart att det krävs ökad budgetdisciplin och bättre ekonomisk styrning. Det krävs mer av ekonomisk union för att rädda den monetära unionen i EMU. Idag har alla 16 euroländerna budgetunderskott över den högsta tillåtna gränsen 3 procent av BNP (se grafiken här intill).

Onsdag den 29 september presenterar den ekonomiansvarige kommissionären, finländaren Olli Rehn, ett paket med sex olika lagförslag som ska ge euron en stabilare ekonomisk grund att stå på.

Den så kallade stabilitetspakten ska delvis revideras. Övervakningen av ländernas finanspolitik ska skärpas och harmoniseras. En ny rullande tidtabell för budgetarbetet ska införas. Den så kallade europeiska arbetsterminen ska löpa över sex månader. Den inleds i mars med att Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna) identifierar de stora ekonomisk-politiska utmaningarna och ger regeringarna strategiska råd om politikens inriktning.

I april ska regeringarna sedan presentera sina fleråriga budgetplaner och sina nationella planer för strukturpolitiken. Dessa nationella planer analyseras av kommissionen och finansministrarna, som i juli ger ytterligare synpunkter och råd till regeringarna. Proceduren avslutas med att länderna under september–oktober antar nästa år budget.

Tanken med denna reform är att granskningen sker i förväg och inte som hittills i efterhand.

Den nya tidtabellen ska kompletteras med ett övergripande EU-ramverk för budgetpolitiken i varje land. I detta ramverk läggs ökat tryck på uthållighet i de offentliga finanserna. Kommissionen har i sitt arbete varit inne på att varje land ska införa överskottsmål och utgiftstak, ungefär som i Sverige.

Stabilitetspakten innehåller redan en särskild ”straffprocedur” för hur länder som bryter mot pakten ska tvingas till bättring, ytterst genom böter. Hotet om sanktioner har dock inte fungerat och böter har aldrig dömts ut.

Kommissionen vill nu snabba på och förtydliga ”straffproceduren”. Man vill också lägga större vikt på skuldsättningen och inte bara koncentrera sig på det löpande budgetsaldot. Kommissionen vill också att de olika stegen i sanktionsproceduren ska bli mer automatiska och inte kräva nya beslut av finansministerrådet vid varje tillfälle.

För att långsiktigt säkra eurosamarbetet räcker det dock inte med att restaurera den finanspolitiska stabiliteten. Därför innehåller nästa veckas paket också lagförslag för att mobilisera tillväxtens drivkrafter genom till exempel strukturreformer på arbets- och tjänstemarknaderna. Makroekonomiska obalanser mellan länderna måste rättas till och undvikas i framtiden, betonar kommissionen.

Hela paketet ska kunna antas utan fördragsändringar. Förslagen går nu till finansministerrådet och (i några fall) till Europaparlamentet för beslut. Det är kommissionens förhoppning att det mesta ska komma på plats under första halvåret nästa år.

Man kan utgå ifrån att aktörer på valuta- och finansmarknaderna kommer att följa arbetet noga. Marknadens förtroende för eurosamarbetet ligger i potten.