Det handlar om en av världens viktigaste relationer, och människor runt hela globen berörs av frågorna som ska diskuteras när USA och Kina håller toppmöte de närmaste dagarna. USA:s president Barack Obama träffar president Hu Jintao och andra kinesiska ledare med start i Shanghai i morgon och fortsättning i Peking måndag–onsdag. Båda sidor väntas söka samarbete på så många fronter som möjligt.
Obamas besök är en del av hans nio dagar långa rundtur i Öst- och Sydöstasien. Just inför den gav Kina en positiv signal till USA när Folkets Bank i Peking antydde att det kan vara tid att låta den kinesiska valutan börja stiga igen mot dollarn, efter mer än ett års stillastående.
Det är ett tungt par som möts. Tillsammans står de två länderna för ungefär 30 procent av världens BNP och cirka 45 procent av koldioxidutsläppen. Samtidigt är fördelningen av sparande och handel mycket ojämn mellan de två. Kinas överskott är enorma, USA:s underskott likaså – även om denna skillnad dämpats något under det senaste årets globala ekonomiska kris.
Hur snabbt Kina håller på att jaga ifatt USA i ekonomisk styrka framgår av grafiken ovan, men där kan man också se att USA fortfarande har en tre gånger så stor BNP som Kina, som har fyra gånger så många invånare som USA.
Grafiken belyser också hur Kinas och USA:s beroende av varandra blivit allt större. Efter några år då USA:s ekonomiska beroende av Kina ofta betonades i amerikansk debatt växer nu en uppfattning att Kina blivit mer beroende av Amerika på senare år, framför allt av USA som marknad. Det märktes inte minst förra hösten, när finanskrisen i USA ledde till ett enormt bortfall av exportorder som ställde många miljoner kinesiska fabriksarbetare utan jobb.
Vilken roll som sambandet mellan USA och Kina har haft också för omvärlden beskrevs i veckan i en ny svensk analys, skriven av förre finansministern Allan Larsson (S) och utgiven av Global Utmaning, en tankesmedja som regeringen startade för ett par år sedan.
–USA och Kina har, genom att driva fram en finansiell obalans, spelat en avgörande roll i den utveckling som ledde fram till finanskrisen. Detta förhållande har sammanfattats av Financial Times skribent Martin Wolf i en expressiv mening: ”Sparandet flyter uppströms från världens fattigaste i Asien till den rikaste nationen i världen”.
–Denna omvända globala ordning gjorde det möjligt för USA att konsumera mer än man förmådde producera, en konsumtion som finansierades med fattiga asiaters sparande. Kina – och andra asiatiska länder – kom därmed att bygga upp gigantiska dollartillgångar. Denna ordning har försatt USA och Kina i ett ömsesidigt beroende som är unikt för vår tid: USA har hamnat i en kinesisk skuldfälla och Kina i en amerikansk dollarfälla. Båda länderna sitter dessutom fast i ett tungt beroende av fossila bränslen – en klimatfälla, skriver Allan Larsson i analysen som har titeln ”Mot en ny global ordning?”
Han noterar också att båda länderna ”genomför stimulansåtgärder av större omfattning än någonsin tidigare och mer än andra länder”. I Kina används stimulanserna för att öka den inhemska efterfrågan och konsumtionen, i USA för att ställa om från en konsumtionsdriven till en investeringsdriven ekonomi. Och båda försöker ställa om sina energisystem, noterar Allan Larsson.
Den här typen av stora framtidsfrågor – hur en ombalanserad världsekonomi ska drivas när inte USA är samma väldiga efterfrågemotor som förr – diskuterades enligt statsminister Fredrik Reinfeldt också under toppmötet för G8 i Italien i somras.
Det finns alltså stora underliggande teman för mötet mellan Obama och den kinesiska statsledningen. Men det finns också gott om mer akuta ämnen att diskutera. Där finns storpolitiskt brännande frågor om exempelvis Nordkorea, Afghanistan och Iran. Och där finns frågan om hållningen i klimatförhandlingarna, där varken USA eller Kina ännu preciserat några bud.
De ekonomiska frågorna känns igen sedan rätt många år tillbaka, men de har skärpts under krisen. Det gäller både valutafrågan och handelsutbytet.
Dollarns dominans har ifrågasatts av Kinas centralbank, som i år luftat förslag om att på längre sikt minska dollarns huvudroll som internationell reservvaluta genom att öka användningen av Internationella valutafondens ”pappersvaluta”, de speciella dragningsrätterna.
Uttalandena från Folkets Bank om IMF:s dragningsrätter kan ses som en testballong. Men det är också en signal om hur Kina oroas av dollarns försvagning eftersom den minskar värdet av de kinesiska placeringarna i USA. Bara i amerikanska statsobligationer har Kina nu placerat över 800 miljarder dollar. Ytterligare omkring 800 miljarder dollar är dessutom placerade i andra amerikanska institutioner, exempelvis bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae.
Kina har alltså mycket att förlora på om dollarn sjunker för mycket, eller om USA drabbas av inflation. I placeringen av Kinas enorma valutareserv försöker Folkets Bank också gradvis öka andelen av andra valutor än dollar. Dessutom har de kinesiska ledarna anbefallt ökade kinesiska investeringar i världen för att sprida riskerna.
Samtidigt har Kinas ledare valt att låta den kinesiska valutan följa dollarn ned alltsedan den internationella finanskrisen började skärpas ifjol. Då avbröt Peking den politik som låtit valutan stärkas med totalt omkring 20 procent mot dollarn sedan sommaren 2005. Sedan sommaren 2008 har alltså yuanen hållits nästan helt kopplad till dollarn, men i veckan antydde alltså Folkets Bank att tiden kan vara mogen att låta den kinesiska valutan stiga igen.
Parallellt har finansminister Tim Geithner de senaste dagarna upprepat budskapet att ”det är väldigt viktigt för USA att vi har en stark dollar”. Hur hårt Obama kommer att driva valutafrågan är dock osäkert.
Spänningarna om handelsutbytet är också högst aktuella. USA:s gapande underskott i handeln med Kina har vuxit sig allt större under 2000-talet, även om det delvis är en synvilla eftersom en del av den kinesiska exporten till USA är producerad av företag med amerikanska ägarintressen. Dessutom verkar underskottets ökning ha bromsats av den minskade efterfrågan i USA det senaste året.
De senaste månaderna har det mångåriga amerikanska missnöjet med svårigheterna att exportera till Kina utlöst flera konflikter mellan de två bjässarna. USA har infört strafftullar eller förberett åtgärder mot flera olika typer av kinesiska exportprodukter, till exempel däck och stålrör till oljeledningar. Dessutom har Obama ännu inte tagit några stora initiativ för att precisera sin hållning i WTO:s fastkörda globala frihandelsrunda, som också är av stort intresse för kineserna.
Men samtidigt har många amerikanska företag dragit nytta av den kinesiska regeringens enorma stimulanser till sin hemmamarknad. Det har bland annat märkts i den kraftigt ökade försäljningen för de amerikanska biltillverkarnas samägda företag i Kina i år. Och president Obama själv har uttalat sig positivt om vad Kinas framstimulerade tillväxt i år betyder för världsekonomin som helhet, inklusive USA.
