Sällan brukar centralbankschefer vara särskilt centrala i politiken. Per definition ska de ligga lågt, eftersom varje oförsiktigt uttalande kan ruska om både aktiebörser och valutakurser.

Hennes företrädare Tito Mboweni lyckades under sina tio år på posten klara detta ganska bra – mån om en låg profil och neutrala yttranden.

Men de sista åren ändå ständigt i skottlinjen från ANC:s vänsterfalang, som anklagade honom för just överdriven försiktighet och återhållsamhet.

Inom ANC träter man öppet om den nya bankchefens roll. Ska inflationsbekämpning verkligen vara den enda ledstjärnan? Ska hon vara konservativt försiktig eller aktivt piska fram den ekonomiska återhämtningen efter två dåliga år?

Sydafrika hade under åren 2000–2007 den bästa tillväxten sedan 1960-talet. Men nu försvinner 35000 jobb i månaden i ett land som redan har 26 procents arbetslöshet.

När Gill Marcus vid sitt första möte med bankstyrelsen den här veckan beslutade att låta styrräntan ligga kvar på 7 procent väckte det starka reaktioner, både för och emot.

Vänstern, alltså den fackliga landsorganisationen Cosatu och kommunistpartiet, fördömde. Båda ingår i ANC:s trepartsallians. Oppositionen till höger om ANC gav henne däremot beröm.

Vänstern vill att Marcus ska använda räntesänkningar till att försvaga valutan, randen, för att stödja exporten. De vill att centralbankens mandat ska vidgas till att förutom inflationsbekämpning även omfatta tillväxt, export och nya jobb.

Cosatus talesman Patrick Craven säger att han är extremt besviken och att Gill Marcus tycks följa Tito Mboweni i spåren:

– Detta är ett missat tillfälle för en ny bankchef att vända blad, bort från det väldigt konservativa och försiktiga som hennes företrädare stod för.

– Hon kunde ha kastat en livlina till företag som kämpar för att överleva, genom att minska kostnaden att låna pengar, och därmed rädda hundratals jobb.

Facket menar att lägre räntor och en svagare rand kan knuffa ekonomin bort från recession och allmän pessimism.

För att minska hushållens skuldbörda och öka konsumtionen föreslår Cosatu hela 3 procentenheters sänkning av styrräntan. Facket får oväntat medhåll från arbetsgivarsidan, Business Unity South Africa.

På frågan om hon är för en stark eller svag rand svarar Gill Marcus att det inte är hennes jobb att låsa växelkurser.

– Ingen växelkurs är den perfekta och det är inte bankens önskan att blanda sig i för att uppnå någon speciell växelkurs. Vår uppgift är istället att söka bästa sättet att bygga våra reserver, sade Marcus inför parlamentets finansutskott i veckan.

För tillfället har banken 38 miljarder dollar i reserver, varav 35 i valutor. Gill Marcus vill differentiera och söker sig bort från USA-dollar till förmån för euro, pund och guld.

Hon öppnade dock för debatt. Penningpolitiken ska inte vara statisk utan en process under ständig utveckling, som hon uttryckte saken. Men tryckte också på att inflationsbekämpningen inte är förhandlingsbar, eftersom den är inskriven i författningen.

Hennes största oro är hur det skenande elpriset ska påverka inflationen.

Från att ha varit ett av världens billigaste el-länder är Sydafrika snart det dyraste. Investeringar i kraftproduktion har inte hängt med tillväxten.

Resultatet blev jättelika planerade strömavbrott under ett par år. Nu ska elbristen investeras bort. Det statliga elbolaget Eskom vill därför höja konsumentpriset med 45 procent per år.

Sedan 2005 har elpriset ökat med 95 procent och med planerade höjningar får sydafrikanerna år 2014 betala sex gånger mer än 2005.

Gill Marcus mål att hålla inflationen under dagens 6 procent lär därför bli svårt att uppnå.