Ekonomikommissionären Olli Rehn presenterar ett förslag om ökad koordinering av finansiell och ekonomisk politik i euroområdet. Han vill se en budgetsamordning mellan euro-länderna.

Enligt Financial Times kommer han att uppmana euroländerna att anta procedurer där varje lands statsbudget ska granskas av övriga euroländer innan de klubbas.

Även chefen för Internationella valutafonden, Dominique Strauss-Kahn, ger sig in i debatten.

Han menar att euroområdets nationer bör ta ett stort steg mot integration med ett nytt system för gränsöverskridande budgetsamordning.

Strauss-Kahn föreslår ett system som möjliggör överföringar av finansiella medel mellan staterna för att undvika en upprepning av den kris som skakat finansmarknaderna.

Förslaget skulle innebära ett steg mot gemensam ekonomisk styrning i euroområdet, skriver Financial Times.

Och steg mot en större integration har redan tagits.

- Hela det krispaket som lanserade i helgen är ett stort steg mot ökad samordning. Nödlånen innebär att medlemsländerna går in och hjälper varandra i större utsträckning än tidigare – den nya stabiliseringsmekanismen, säger Klas Eklund, seniorekonom och tidigare chefsekonom på SEB.

- Att ECB går in och köper statsobligationer på andrahandsmarknaden betyder att penningpolitiken utvidgar sina domäner. Och viktigast i det här sammanhanget är kanske att Olli Rehn förutskickar att man ska kunna ställa tydligare krav på enskilda länders sätt att utforma sin finanspolitik. Det förutsätter också sanktioner.

- Jag är övertygad om att dessa diskussioner kommer att fortsätta.

Och Nils Lundgren, tidigare chefekonom på Nordbanken samt tidigare europaparlamentariker och partiledare för Junilistan säger: "Vad var det vi sa!"

- Det är ju så att om man inför en valutaunion i ett antal länder så får man definitionsmässigt en gemensam penningpolitik. Där av följer att man måste ha en gemensam budgetpolitik. Och då är det en stat egentligen – då har man tagit det stora klivet. Det är det som just nu sker och vi säger nu: ”det var det vi sa".

I en debattartikel i Aftonbladet från 2003 varnar en rad nejsägare just för överstatlighet på finanspolitikens område.

"Euroländernas ekonomiska problem – med svag tillväxt, stigande arbetslöshet och underfinansierade pensionssystem – kommer sannolikt att kräva ökad ekonomisk samordning, kanske också delat betalningsansvar." Och: "Det är svårt att hitta valutaunioner som inte samtidigt är eller har varit fiskala unioner. Varför skulle EU vara ett historiskt undantag från den utvecklingen?"

Men utvecklingen bör inte heller komma som någon överraskning för ja-sägarna

- Alla - både EMU-förespråkare och kritiker – har varit överens om att unionen bara är halvbyggd, säger Klas Eklund.

Och problemen som uppstått i bland annat den Grekiska ekonomin, men även i andra sydeuropeiska ekonomier, beror till en betydande del på att man inte har haft en tillräckligt stark samordning av finanspolitiken, menar Klas Eklund.

- Det har nu blivit oerhört tydligt att unionen som helhet inte har varit det som ekonomerna kallar ”optimalt valutaområde”.

- På penningpolitikområdet finns det redan överstatlighet. ECB är i praktiken överstatligt. Men på finanspolitikens område finns det inte. Där är det suveräna stater som samverkar. Nu uppstår en diskussion som delvis kommer att handla om huruvida det även ska finnas ett överstatligt element i finanspolitiken.

Förslag om en samordning av finanspolitiken är dock inte okontroversiella. I Tyskland har det funnits, och finns fortfarande, ett stort motstånd samtidigt som Frankrike har velat gå snabbare fram.

Därför tror Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, att IMF:s förslag angående kortsiktiga budgetöverföringar mellan medlemsländer inte kommer att bli verklighet.

– Jag tror att det är fullständigt otänkbart. Det skulle ställa helt orealistiska krav på solidariteten i EU. Europeisk integration måste ha gått oerhört mycket längre innan det skulle bli aktuellt -100 år fram i tiden kanske. I dagsläget ser jag det som politiskt helt orealistiskt.

Men Grekland-krisen bidrar till att dämpa motståndet.

- Nu har uppenbarligen en del av det tyska motståndet övervunnits, säger Klas Eklund.

- Jag är övertygad om att det om fem år kommer att finnas starkare mekanismer för samordning av de individuella ländernas budgetpolitik och starkare sanktioner mot dem som bryter reglerna, säger han.