Den lamslagna "spökflottan" i ubåtsbasen Stirling nära Perth i Västaustralien är bara en av alla otaliga återspeglingar av Kinas växande närvaro i dagens världsekonomi.

I Stirling har Australiens expansiva gruvindustri lockat till sig så många duktiga tekniker att hälften av marinens sex påkostade Collinsubåtar inte längre kan bemannas och därmed inte är krigsdugliga. Det har fått försvarsministern att tala om kris och en av de kvarvarande sjömännen att likna de obemannade ubåtarna vid det legendariska spökskeppet Mary Celeste, som hittades övergivet utanför Portugals kust 1872.

Huvudorsaken till jakten på kvalificerat folk till Australiens gruvindustri är den boom som drivs på av Kinas hunger efter järnmalm och kol. Den hungern märks också i hamnstaden Newcastle norr om Sydney; vid ett tillfälle i somras lär 79 lastfartyg ha köat på redden utanför Newcastle i väntan på kol.

Australien är bara ett exempel på hur länder, företag och människor över hela klotet påverkas allt starkare av Kinas snabba framväxt.

• Att det råvarurika Afrika står i starkt kinesiskt fokus är vida omvittnat. Det underströks när över 40 afrikanska statschefer samlades till toppmöte i Peking 2006 och utlovades kraftigt ökade satsningar från Kina. Ett exempel är Katangaprovinsen i det krishärjade Kongo, där kineserna enligt tidskriften The Economist svärmar runt provinshuvudstaden Lubumbashi på jakt efter koppar och andra mineraler. Enligt Kongos regering ska kinesiska företag investera 12 miljarder dollar i järnvägar, vägar och gruvor i landet för att komma åt kopparmalm – en summa stor som tre statsbudgetar i Kongo.

Det årliga handelsutbytet mellan Kina och Afrika har växt snabbt och närmar sig nu 80 miljarder dollar. Men Kinas låga politiska profil i exempelvis Darfurkonfliktens Sudan har fått kritik i västvärlden, och förhållandet till Afrika diskuteras nu även i Kina.

• Också i Latinamerika har Kinas jakt på råvaror fått stora effekter. I februari kunde den brasilianska gruvjätten Vale do Rio Doce höja sitt järnmalmspris med 65 procent, och Kinas efterfrågan stimulerar såväl Brasiliens sojaodlare som Chiles koppargruvor. Men även en negativ Kinaeffekt märks, som när industriföretag i Mexiko blir utslagna av billigare kinesiska konkurrenter.

• Stimulansen gäller också stora delar av Asien, där efterfrågan från Kina och den snabbt ökade regionala handeln fått ekonomer att diskutera hur frikopplad regionen är från konjunkturen i väst. Kinaeffekten har under en tid också stärkt flera asiatiska börser, särskilt Hongkongbörsen där kinesiska bolag nu står för mer än halva börsvärdet.

• I USA har Kina inte bara utpekats som leverantören av billiga vardagsvaror eller som boven bakom förlorade industrijobb. Kina har också börjat gå in som investerare när skakiga amerikanska finansjättar behövt kapital. Det markerades i december när den nya statliga investeringsfonden CIC – som disponerar fantasieggande 200 miljarder dollar ur Kinas valutareserv – köpte nästan 10 procent av Morgan Stanley för fem miljarder dollar.

Men spänningar finns kvar i den komplexa relationen Kina-USA. Obalansen i handeln är fortfarande stor, trots att den kinesiska valutan stigit en del mot dollarn. Eftersom Kina har så stor export till USA och väldiga summor placerade i amerikanska statspapper följer kineserna USA:s stora finansoro och dollarns nedgång med största intresse.

Exemplen på Kinas globala betydelse är nästan otaliga. Aldrig förr har väl Kina haft så stor inverkan på världen – som investerare, som marknad och mottagare av utländska direktinvesteringar, som exportör eller som importör.

På område efter område blir Kina nummer ett i världen – från ekonomisk tillväxttakt och storlek på valutareserven till förbrukning av kol och utsläpp av växthusgaser.

Och nu står världshandeln inför ett tronskifte. Redan i år väntas Kina passera Tyskland och bli världens största exportör av varor.

Det tror i alla fall expertisen på Världshandelsorganisationen (WTO).

-I reella termer har Kinas export vuxit två-tre gånger snabbare än Tysklands. Kina har ökat sin export dramatiskt till Mellanöstern, Afrika, Asien och Latinamerika så Kina är nog redan störst i världshandeln utanför Europa, säger ekonomen Michael Finger på WTO:s huvudkontor i Genève.

Som tysk har han med extra intresse följt kapplöpningen om positionen som världens största exportland. I fjol tog Kina över andraplatsen från USA, och ett par enstaka månader har Kina även slagit Tyskland. Men det är först när helåret 2008 summeras som tronskiftet kan bekräftas.

I tjänstehandeln överträffas dock Kina av flera länder, främst USA. Och när det gäller varuimport är USA fortfarande klart störst i världen. Dessutom finns en del "luft" i siffrorna över Kinas export, påpekar Michael Finger. Uppemot en tiondel är egentligen "export från Kina till Kina", alltså varor som passerar gränsen men sedan säljs tillbaka igen av kinesiska företag, oftast via Hongkong. Men varken det eller exportavmattningen i februari ändrar den stora trenden, anser han.

En närmare titt på kurvorna över Kinas export och import visar att det stora språnget inleds 2002, just som Kina blivit medlem i WTO och världsekonomin tog fart igen efter millennieskiftets it-kris. WTO-inträdet har åtföljts av en snabb liberalisering av Kinas utrikeshandel – men den är långtifrån fullständig än. Dessutom har Kina fortfarande en styrd valutakurs och kontrollerade kapitalflöden. Så Kina är ännu en annorlunda jätte i världshandeln, jämfört med de stora västländerna med sina flytande valutakurser.

När SEB-ekonomen Klas Eklund sammanfattar betydelsen av Kinas globalisering, säger han:

- Den allra viktigaste effekten av Kinas inträde i den globala ekonomin är nog den våldsamma omstöpningen av Kina självt. Några hundra miljoner kinesiska bönder har klivit upp från djup fattigdom till dräglig standard, och en stor medelklass har uppstått.

- Utanför Kina märker vi det som konsumenter genom prispressen på industrivaror. Vi kanske inte tänker på det dagligdags, men så gott som alla de prylar som vi förbrukar och det står Made in China på skulle säkert har varit dyrare om de tillverkats i något "gammalt" industriland. Kinas inträde på världsmarknaden gör därför att våra inkomster räcker längre.

- Men Kinas tillväxt har också under senare år lett till ökad aptit på råvaror. Att livsmedel och bensin blivit dyrare beror delvis på Kina. När den kinesiska industrin kräver energi och olja, och den kinesiska befolkningen börjar dricka mjölk och äta nötkött efter att tidigare ha levt på ris, fläsk och grönsaker - då pressas världsmarknadspriserna upp.

- Den prisnedpressande effekten har hittills varit starkare än den prishöjande. Men under det senaste året har de inflationistiska effekterna varit starkare än tidigare. Ganska många ekonomer varnar nu för att Kina inte längre, totalt sett, fungerar inflationsdämpande.

- Själv tror jag dock att prispressen finns kvar, om än inte lika kraftig som för några år sedan. Lönerna stiger snabbt i det kinesiska näringslivet. Men produktiviteten stiger också snabbt, och enhetsarbetskostnaderna sjunker faktiskt fortfarande i den kinesiska exportindustrin. Så än så länge tjänar vi som konsumenter på den kinesiska exporten, säger Klas Eklund.

Även Swedbanks chefsekonom Hubert Fromlet tror att Kina kan hantera sina stigande kostnader.

- Givetvis påverkar kraftiga löneökningar och hög inflation Kinas konkurrenskraft – liksom apprecieringen av valutan. På kort sikt hotas dock inte Kinas konkurrenskraft i någon nämnvärd omfattning, då produktionskostnaderna ändå är låga i absoluta termer och stigande råvarukostnader även drabbar företag i andra länder.

-I det medellånga perspektivet, det vill säga om 5 – 10 år, har Kina åtskilliga möjligheter att förbättra eller skärpa sin konkurrenskraft genom fortsatta produktivitetsökningar. Det kan ske genom att flytta produktion till billigare platser västerut eller genom att stärka de institutionella förutsättningarna.

- Konkurrenskraft handlar inte enbart om kronor utan också om mikroekonomiska förutsättningar. Här har Kina en stor potential. En annan fråga är om man kommer att ta vara på dessa möjligheter, säger Hubert Fromlet.