Det innebär att alla de stora ekonomierna i världen nu har associerat sig med överenskommelsen.

Samtidigt kan FN:s klimatsekretariat och andra berörda andas ut. Formellt slutdatum för att associera sig var egentligen 31 januari, men datumet gick utan att de båda jättarna gav några antydningar om hur de skulle göra.

Oron har växt för att de skulle välja att stanna utanför - vilket i så fall skulle ha inneburit ytterligare en spik i kistan för den skadskjutna klimatprocessen. När nyhetsbyrån Reuters på tisdagen sände ut att först Indien, och sedan Kina, gått med på uppgörelsen togs nyheten emot med lättnad.

EU, USA och Japan skrev under för flera veckor sedan, liksom Brasilien. Nu kan alla länder äntligen samla ihop sig och försöka föra förhandlingarna vidare.

Att Kina och Indien väntat så länge hänger samman med deras krav att i-länderna måste ta på sig huvudbördan för att minska utsläppen av växthusgaser. De har fruktat att ett godkännande av överenskommelsen skulle tolkas som att de gett efter för kravet.

Deras underskrifter lär inte förändra deras grundinställning. Länderna har flera gånger påpekat att överenskommelsen inte är någon plattform för ett nytt internationellt klimatavtal. De vill behålla det nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet, eftersom detta är bindande för i-länderna men inte ställer några krav på dem själva eller andra u-länder.

Trots detta anses överenskommelsen bättre än ingenting. Den öppnar exempelvis vägen för omfattande klimatinsatser i u-länderna. I-länderna ska tillsammans bidra med 100 miljarder dollar till 2020. Den kan också resultera i ett avtal för att förhindra fortsatt skogsskövling i u-länderna.

I övrigt är det oklart hur framtiden blir. Få tror i dagsläget att det blir möjligt att komma överens till nästa klimattoppmöte i Mexiko i november-december.