Räntespreadarna mellan periferin och kärnan (Tyskland) väntas förbli ganska vida, och marknaden har lärt sig att nationella faktorer också kan spela en roll vid kreditbedömningen av ett EMU-land.

De konstaterar att regeringarna i euroområdet har lånat upp mycket mer under 2009 än 2008, och Grekland, Irland och Spanien har nu ett underskott på över 10 procent.

Ett sådant stort underskott är inte acceptabelt på medellång sikt. Med tanke på tidigare erfarenheter så tvivlar många marknadsbedömare på att regeringarna kommer att ha styrkan att genomföra nödvändig budgetkonsolidering.

Fallet Grekland har ökat denna rädsla, men budgetproblemen är jämförbara bara i viss utsträckning.

Vad gäller Irland är statsskuldens andel av BNP, 65 procent i år, bara ungefär hälften av Greklands. Irlands finansminister måste betala räntor på bara cirka 2 procent av BNP jämfört med 5 procent i Grekland.

Irland är också ett stort steg före Grekland vad gäller konsolidering av de offentliga finanserna. Lönerna i offentlig sektor kommer till exempel att minskas med minst 5 procent, och konsolideringsåtgärderna rör sig totalt om cirka 4,5 procent av BNP.

Spanien och Grekland har mycket gemensamt, då båda lider av ett kroniskt bytesbalansunderskott, vilket gör dem beroende av utländskt kapital. Strukturreformer behövs i båda länderna för att göra ekonomierna mer konkurrenskraftiga igen.

Spanien dras också med effekterna av en sprucken bostadsbubbla. Tillväxten i både Spanien och Grekland kommer att vara lägre kommande år än före krisen vilket försvårar nödvändiga konsolideringsåtgärder.

Men det finns en viktig skillnad och det är att Spanien haft en solid finanspolitik under tidigare år vilket gör att de bara behöver betala räntor på 1,8 procent av BNP, och utrymmet för finanspolitik är därmed mycket större.

Vad gäller Italien har landet en skuldnivå som är jämförbar med Greklands. Men Italien har under tidigare år lyckats bromsa skuldkvoten, som accelererat snabbt i Grekland.

Underskottet 2009 har vuxit med "bara" cirka 2,5 procentenheter till "ansenliga" 5 procent, vilket är klart mindre än i andra euroländer.

Räddningspaketet var mer modest än i andra länder, givet den kroniskt tomma statskassan. Bortsett räntorna på statsskulden så är Italiens budget balanserad. Grekland är en lång väg från detta, deras primära balans visar ett minus om 6 procent av BNP.

I Portugal har kreditvärderingsinstituten också intagit en mer kritisk hållning på senare tid. Jämfört med Grekland är dock problemen av en annan kaliber.

Underskottet är 8 procent av BNP, skuldkvoten 80 procent och bytesbalansunderskottet 10 procent av BNP. Underskottsökningen beror samtidigt till stor del på recessionen, och en vändning uppåt skulle minska budgetunderskottet med 2 procentenheter.

Sammanfattningsvis kan sägas även om dessa länder har stora budgetproblem, så är problemen i Grekland klart värst. Detta återspeglas också i kreditbetygen, där samtliga dessa länder förutom Grekland har en fortsatt relativt stark ställning och ingen står direkt inför risken att få B-betyg.

För att kunna få ned skuldkvoten till de maximala 60 procent av BNP som Maastrichtfördraget kräver till år 2020 så behöver de flesta länders budgetar visa klara överskott, efter avdrag för räntebetalningar, under de kommande tio åren.

Grekland skulle behöva permanent förbättra sin primära budgetbalans med 14 procentenheter, och Italien skulle behöva förbättra sin primära budgetbalans med 6 procentenheter.

"En konsolidering så kraftig som denna är däremot inte politiskt möjligt, då det skulle ha en betydande inverkan på ekonomin", skriver Commerzbank.

Ett mer realistiskt mål är att stabilisera skuldkvoten, frågan är däremot på vilken nivå. Så länge som en uthållig uppgång inte är på gång så kommer regeringarna inte att vilja vidta radikala konsolideringsåtgärder.

Efter en betydande tillväxt under andra halvan av 2009 och en bit in på 2010 väntas euroområdets ekonomi gå ned en växel igen under resten av 2010, samtidigt som arbetslösheten stiger ytterligare.

Först 2011 väntas ekonomin klara sig utan stimulansåtgärder, och först då väntas regeringarna våga vidta betydande budgetnedskärningar och skattehöjningar.

Detta betyder att den offentliga skuldnivån kommer att fortsätta att stiga fram till 2012. Mot den bakgrunden kan kreditvärderingsinstituten komma att sänka fler euroländer på medellång sikt.

Men för att stabilisera skuldkvoten behövs bara ett litet budgetöverskott borträknat räntebetalningar. Grekland, Irland, Spanien och Portugal måste omvandla sina primära underskott, borträknat räntebetalningarna, till små överskott.

Italien är i ett bättre läge, de behöver bara öka sitt nuvarande överskott något för att stabilisera skuldkvoten, skriver Commerzbank.