Theodoros Pangalos torkar svetten ur pannan och suckar djupt. Han är en stor och tung man som tronar bakom ett väldigt skrivbord. Genom det halvöppna fönstret ut mot Syntagmatatorget hör man ropen som skallar från tusentals ilskna fackföreningsmedlemmar som har samlats framför parlamentet.

– Det är inte lätt för oss i regeringen. Vi är socialister. Och på gatorna demonstrerar ­socialister mot vår politik, klagar Greklands vice statsminister från det socialdemokratiska regeringspartiet Pasok, en politisk veteran som har ridit ut många stormar och som hör till landets mäktigaste beslutsfattare.

Från högtalarna ute på gatan dånar kampsånger. Röda flaggor vajar i den milda försommarvinden. Byggnadsarbetarnas förbund marscherar taktfast upp i slutna led.

Sedan morgontimmarna strejkar de anställda vid tunnelbanan och vid Athens bussar och spårvagnar. Senare på dagen ansluter sig trafikövervakningen på flygplatsen Venizola och lamslår den internationella flygtrafiken.

I skottgluggen är regeringens drakoniska sparpolitik, påtvingad av finansmarknaderna som spekulerar i grekisk statsbankrutt. Allt som allt uppgår krispaketen till 17 miljarder euro, knappt 7 procent av landets BNP.

Lönerna i den offentliga sektorn kapas, pensionerna ska frysas, momsen och skatten på bensin, alkohol, tobak och lyxvaror höjas. Allt för att minska Greklands budgetunderskott från hisnande 12,7 procent av BNP till 8,7 procent inom bara ett år.

Theodoros Pangalos sneglar mot tv-apparaten som direktsänder parlamentsdebatten om de senaste åtgärderna. Stämningen är laddad.

– Vi politiker vill bli omtyckta. Det är därför vi är politiker. Men i dag måste vi i fatta obekväma och omstridda beslut för att få landet på fötter igen, försäkrar han.

– Tyvärr har inte alla förstått att vi inte kan fortsätta att konsumera mer än vad vi tillverkar. Att vi inte kan låna pengar i all evighet och att vi inte kan låta folk gå i pension mycket tidigare än i andra länder.

Budskapet är klart. Finansmarknaderna och hedgefonderna som spekulerat med grekiska statspapper – men också de stora EU-länderna Tyskland och Frankrike som i värsta fall ska ge statsgarantier – ska övertygas om att Grekland är berett att inte bara svälja en besk medicin för att kurera en akut kris och förhindra att resten av Eurozonen smittas.

– Vi måste förändra hela systemet, förtyd­ligar Theodoros Pangalos som i regeringen är ansvarig för bland annat samordningenav den ekonomiska politiken och socialpolitiken.

Problemen som Grekland i dag brottas med har sina rötter i demokratiseringen efter militärjuntans fall 1974. Det var en period då socialdemokrater och socialdemokratiska välfärdsideal styrde i Europa.

Befrielsen och demokratin i Grekland kom därför att bli sammankopplad, för många greker närapå identisk med fördelningspolitik.

– Det en inställning som sitter djupt, förklarar George Pagoulatos, professor i ekonomi och politik vid universitetet i Aten och före detta ekonomisk rådgivare till regeringen och grekiska centralbanken.

I stället för att bygga en modern och konkurrenskraftig ekonomi, så som Östeuropa gjorde efter kommunismens fall när nyliberalismen var på frammarsch, har de grekiska regeringarna ägnat sig åt att dela ut förmåner och presenter till dem som stödjer partiet, gärna i form av trygga tjänstemannajobb.

– Det har lett en sanslöst uppblåst offentlig sektor med 750 000 offentliganställda, mer än en sjundedel av den grekiska sysselsättningen, säger George Pagoulatos. I praktiken är det ett slags dold arbetslöshet som vi släpar med oss.

Många hade hoppats att EU-medlemskapet 1981 skulle kickstarta en modernisering av den grekiska ekonomin. I stället blev det ett hejdundrande party när miljarder pumpades in i Grekland och tillät politikerna att ignorera landets strukturproblem.

Festen fortsatte när euron infördes. Grekland fick en räntenivå som var på tok för låg, satt av Europeiska centralbanken med de starka tyska och franska ekonomierna som riktsnöre.

Landet började konsumera för brinnande livet i stället för att investera. Inte heller staten och kommunerna satsade tillräckligt på långsiktiga projekt som utbildning och forskning för att höja landets konkurrenskraft.

– Problemet är mentaliteten. Grekland är en ”klipp-ekonomi”, säger Konstantinos ­Caliacmanis som har studerat på Lunds tekniska högskola och har ett förflutet i teknologibolagen Sigma AB och Teleca AB och nu är egen företagare i Grekland.

– En stabil och långsiktig vinstmarginal på 5 procent är det ingen som bryr sig om. Hellre 15 procent på kort sikt. Och sedan nästa affär!

Framgångsrika företagare råder det ingen brist på i Grekland, inte heller välutbildad arbetskraft eller starka bolag i branscher som it, livsmedel, shipping och finanser. De grekiska bankerna är tunga aktörer i Östeuropa och på Balkan.

Många av de cirka 300 rederierna som sammantaget svarar för över en fjärdedel av det totala världstonnaget drivs i dag av en ny generation internationellt utbildade greker som framgångsrikt expanderar inom andra sektorer.

På plussidan står också att Grekland inte längre är en isolerad randstat i utkanten av Västeuropa. Förr i tiden var Sovjetimperiet i norr en ogenomtränglig mur.

I dag är det en gigantisk marknad med bland annat Rumänien och Ukraina som stora kunder. Samma sak gäller för Balkan där 1990-talets blodiga självständighetskrig har upphört och grekiska företag nu är på frammarsch. En grundsten är även turistnäringen med 17 miljoner turister årligen.

Athanasios Fakiolas är en av dessa driftiga grekiska entreprenörer. I tre visningsrum säljer han lyxiga herrkläder, främst Armani och Versace, som han importerar från Italien.

Prislappen är 40 procent lägre än i de chica herrbutikerna på samma gata, tack vare låga hyreskostnader och reklam som sprids från mun till mun i stället för dyra annonser och som har gett honom 10 000 direktkunder.

– Vi greker är inte som folk i Tyskland eller Sverige. Vi gillar att spendera pengar och vi är inte så nogräknade när det gäller lagar och förordningar, säger den 55-årige Fakiolas som älskar att dundra fram på sin tunga motorcykel i den mördande Atentrafiken, klädd i jeans och utan hjälm.

Regeringens sparpaket, tror han, kommer därför inte att räcka långt. Vad som krävs är ett systemskifte och framför allt en ”förändring av hela vår psykologi”.

Utmaningen består i inget mindre än att utrota en kultur av skattefusk och vardagskorruption som enligt uppskattningar kostar staten över 200 miljarder kronor årligen.

Företag ska inte längre behöva vara rädda för att de måste muta en tjänsteman bara för att få ett skattbesked, manade häromdagen finansminister George Papaconstantinou.

– Vi har allt för många kryphål in systemet. Många betalar ingen skatt alls. Det ska nu ändras. Den som äger två fastigheter och har flera bilar i garaget ska inte längre kunna deklarera årsinkomster på 15 000 euro, så som många läkare gör, försäkrade han.

Korruptionen har enligt organisationen Transparency International (TI) ökat kraftigt. Förra året föll Grekland med 14 platser till plats 71 av 180 länder som TI rankar och var därmed sämst av alla länder i eurozonen.

I en enkät på uppdrag av TI uppgav drygt 13 procent av de tillfrågade att de uppmanats att betala pengar under bordet. I snitt betalade dessa cirka 17  000 kronor under loppet av ett år, exempelvis för att få körkort eller påskynda en lagfart.

– När jag blev opererad nyligen gav vi läkaren ett kuvert med 500 euro, berättar 38-åriga Helena Tsoukalas. Hon bor tillsammans med sin 42-årige man Perikles och döttrarna Dayae, 12 år, och Georgia, 9 år, i en fyrarummare i centrala Aten med lummig takterrass och en Opel Astra i garaget.

Perikles har ett bra jobb med en lön på 25 000 kronor i månaden. Helena som länge har varit arbetslös har just börjat ett jobb som telefonsäljare och tjänar 6 000–9 000 kronor beroende på hur mycket hon säljer.

– Vi har det fortfarande bra. Flickorna har balettundervisning och extralektioner i engelska som kostar 2 500 kronor i månaden. Vi har köpt en lägenhet som kostar två miljoner kronor. Men vi är oroliga. Ingen vet hur det kommer att gå för Grekland, säger Perikles.

– Vem vet hur länge vi kommer att ha råd med balettundervisningen, tillägger Helena.

Problemen kan tyckas vara banala. Men de visar hur finans- och konjunkturkrisen som Grekland hittills har varit relativt förskonad från kryper medelklassen inpå livet.

Detta samtidigt som de hemmagjorda problemen och de braskande rubrikerna i den utländska finanspressen skapar osäkerhet och rädsla. Det är som ett gift som långsamt sprider sig genom samhällskroppen.

På affärsgatan Solonos kan man se spåren: tomma lokaler och gula klisterskyltar där det står ”Enoikiazetai”, eller ”uthyres” på svenska.

– Detta hade varit omöjligt för bara ett år sedan. Då hade en butikslokal på en gata som denna inte stått tom i många sekunder, säger Nikolas Zirganos vid veckotidningen Kyriakatiki Eleftherotypia.

Han visar oss runt i ett Aten där utomhusserveringarna fortfarande är sprängfyllda och där eleganta kvinnor flanerar i vårvärmen – men där det under ytan jäser av osäkerhet när Grekland nu ska stöpas om för att blidka omvärlden.

– Jag tror att vi kommer att lyckas. Men man får inte se det som ett 100-meterslopp utan som en Marathon, säger Nikolas Zirganos. Det kommer att ta tid och det kommer att bli plågsamt.