Både många kritiker och flera av valutaunionens förespråkare ser ut att få rätt: En gemensam valuta och en överstatlig penningpolitik kräver också mer av en federal finanspolitik.

– Man har en gemensam penningpolitik och centralbank, men eurozonen är inte ett optimalt valutaområde. Det finns inte tillräckligt starka mekanismer för att koordinera finanspolitiken – trots stabilitetspakten – och det finns inte en väl fungerande, intern arbetsmarknad, säger Klas Eklund, seniorekonom på SEB.

– Nu är vi tillbaka vid samma frågor. Ska man gå vidare, och i så fall hur?

Det är framför allt krisens Grekland som ställt frågan på sin spets. Men även länder som Irland, Italien och Spanien har problem som många hävdar är relaterade till valutaunionen.

Mitt i Bryssels hetluft sitter Lars Jonung, professor i nationalekonomi och forskare vid EU-kommissionen.

– Nu diskuteras flera förslag till lösning på problemen. Det mest intressanta är kanske förslaget om en europisk valutafond, säger han.

Det var Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble som luftade idén först. Schäuble anser att EU behöver en motsvarighet till IMF, en europeisk valutafond som euroländer i kris kan söka hjälpa hos.

Men Wolfgang Schäuble stannade inte där. Finansministerns mest kontroversiella utspel är förslaget om att ett euroland som en sista ”utväg” ska kunna tvingas lämna den monetära unionen.

– Vi är lite grann tillbaka där vi började. Ska man stöta ut de svaga länderna och gå tillbaka till en mindre union där länderna är mer likartade, eller ska man gå vidare och vidta åtgärder så att fler länder passar in genom samordning av finanspolitiken och arbetsmarknaden, säger Klas Eklund.

Lars Jonung ser den tyske finansministerns utspel som ett debattinlägg.

– Det finns olika vägar att gå. Ett alternativ är att utvidga maktbefogenheterna centralt. Många anser att kommissionen har varit alltför svagt i förhållande till exempelvis Grekland. Att kasta ut dem som inte sköter sig är en nödlösning.

Ett grundläggande problem har enligt många bedömare varit att kommissionens rekommendationer inte har åtföljts av några sanktioner när rekommendationerna inte följts. Dessa bedömare menar att Europa måste bli mer federalt och centralistiskt och att Bryssel måste få mer makt.

Men för närvarande ser Bryssels beslutsfattare helst att de åtgärder som vidtas inte kräver en förändring av Lissabonfördraget.

– Man hoppas att någon variant av valutafond ska vara möjlig att införa. Men det är många bollar i luften idag. Exempelvis förslag om att man ska skärpa stabilitetspakten och/eller sanktionerna, säger Klas Eklund.

Den tyske finansministerns förslag om att det i framtiden ska vara möjligt att tvinga länder att lämna den monetära unionen, kräver dock förändringar i Lissabonfördraget, menar Klas Eklund.

Finansministerns utspel kritiseras inte oväntat av de svagare länderna. Men även Frankrikes finansminister Christine Lagarde har gett Tyskland en känga.

Hon säger i praktiken att den tyska strategin är omöjlig att följa för alla. Tyskland har hållit nere sina arbetskostnader, stärkt sin konkurrenskraft och skaffat sig ett stort handelsöverskott.

Christine Lagarde anser att Tyskland bör försöka öka den inhemska efterfrågan för att hjälpa andra länder med underskott att återfå sin konkurrenskraft.

– Jag tror personligen inte att sprickan mellan Tyskland och Frankrike och Tyskland är så stor att euron kommer att spricka. Och jag tror egentligen inte att svagare länder kommer att sparkas ut, inte ens Grekland, säger Klas Eklund.

Men Tysklands linje är klar.

– Tyskland vill skärpa den interna kontrollen och finanspolitiken – och det kommer att hända. Men kanske inte så mycket som Tyskland vill, säger Eklund.