Tanken att EU, i sitt eget namn, skulle kunna sälja euro-obligationer på marknaden är inte helt ny. I början av 1990-talet föreslog dåvarande kommissionsordföranden Jacques Delors att unionen skulle ge ut garanterade euro-obligationer för att finansiera den utökade gemensamma regionalpolitiken. Han fick då inte stöd för tanken, eftersom idén ansågs vara ett sätt att ”bakvägen” ge EU beskattningsrätt.

Den här gången förefaller tanken ha ett bredare stöd. Den tillträdande ekonomikommissionären Olli Rehn har sagt sig ha ”ett öppet sinne” i frågan och den belgiske liberale parlamentarikern Guy Verhofstadt har ställt sig bakom tanken.

Att idén den här gången fått ökat stöd torde bero på att det inte bara är Grekland som kan behöva hjälp att lösa sina akuta problem med finansiering av statsskulden. Flera länder har dragit på sig farligt stora budgetunderskott för att mildra effekten av tillväxtkrisen. Irland har ett underskott på drygt 14 procent av BNP; Spanien drygt 10 procent; Frankrike drygt 8 procent och Portugal 8 procent. Alla dessa har nu växande statsskulder långt över högsta tillåtna nivån på 60 procent av BNP.

Oron i marknanden har drivit upp långräntan för dessa länder väl över snitträntan för euro-papper. Nyemitterade och garanterade euro-obligationer skulle kunna ge dessa länder lägre räntor för skuldfinansieringen, resonerar förespråkarna.

Det är dock tveksamt om idén kan förverkligas. Tyska regeringen har redan uttalat sig emot. Dessutom är det oklart om fördraget ger EU denna kompetens. EU har inte någon beskattningsrätt.