– Gynnsamma faktorer har samverkat: kvaliteten på fröna, vädret, människans och Herrens arbete, berättar Harrison Thornley, som arrenderar ut åkrarna sedan ett par år tillbaka.

Men i enlighet med gamla, tydligen universella, talesätt om att bönder aldrig är nöjda uttalar sig både Thornley och andra farmare vi stöter på med viss skepsis och vittnar om att de varit med om både upp- och nedgångar.

– Just nu går priserna uppåt men det beror på att det finns externa krafter på marknaden – spekulerare, säger Kurt Kelso som tillsammans med brodern Clark tagit över ­familjegården.

Pappan, Roger Kelso, hugger dock in så gott som varje dag. Den här förmiddagen bistår han Kurt som smörjer en av de stora jordbruksmaskinerna och han pekar upp mot himlen där Clark besprutar majsåkrarna från ett flygplan.

– Jodå, visst tror jag på etanolen, ler Roger Kelso nöjt – med försäkringar om att de själva använder mycket lite bensin och diesel numera, eftersom traktorerna går på sojadiesel.

I år har Kelsos planterat majs på tre fjärdedelar av sina 4000 acres (drygt 1600 hektar) och sojabönor på en fjärdedel, istället för hälften av varje som förr om åren. Far och son nämner dessutom att de avsatt en del av arealen till ”non-GMO”, alltså icke genmodifierad majs, som säljs till ­högre priser på världsmarknaden och som är det enda som accepteras i Japan.

– Alla insatsvaror blir dyrare ­också, liksom markpriserna, påpekar Roger Kelso och visar villigt på närmaste mörkgröna planta hur majsen pollineras och hur majskolven växer.

Det har inte varit lika goda tider som idag på flera årtionden ute i farmarstaterna: Illinois, Iowa, Minne­sota, Kansas, Nebraska, Wisconsin och d­elar av Texas.

Det beror på de höga oljepriserna, oro för miljön och tilltagande krav på självförsörjning av energi och på kongressens förkärlek för majsbaserad etanol. Inte sockerrör, som i Brasilien, gräs som president Bush drog upp i ett tal, eller energiskog, typ bambu, som diskuteras i andra länder.

I år har majspriserna nått nivåer som annars bara hörts i råvarunoteringarna i radio under svåra tork­perioder. Priset var uppe i hela 4:37 dollar per bushel (skäppa, ungefär 35 liter) i mars men är nere i drygt 3 dollar för tillfället, eller runt 21 kronor.

– Det skulle förvåna oss mycket om priserna gick ner under 3 igen. Men med tanke på efterfrågan kan man också undra om vi kommer att få se 4 dollar, 5 dollar, om det blir torka eller flaskhalsar uppstår i lagerkapacitet, sa en ekonom på bondeförbundet American Farm Bureau Federation vid en pressbriefing nyligen.

Farmarna planterar mer majs nu än de gjort sedan andra världskriget när livsmedelsproduktionen ökades för att bistå allierade i Europa. Det syns faktiskt med blotta ögat – majsplantorna kryper ända fram till husväggar och staket som omgärdar trädgårdar på de numera mestadels stora gårdarna och vidare står skyltar nedstuckna i flertalet åkrar med upplysning om vilket företag som står för just den sorten.

Tidigare halvdöda småorter på prärien lever upp igen och en av dem som skämtade om att han kanske gjorde fel yrkesval är jordbruks­ministern Mike Johanns som växte upp på en gård med mjölkkor i Iowa.

Nu byggs det etanolfabriker lite varstans, som i Rochelle några mil nordväst om Chicago, med plakat om att det är Illinoisbönder – inte olje­shejker i Mellanöstern – som svarar för energin.

– Allt som har med etanol att göra är bra, bra, bra, hävdade en av de mäktigaste Washingtonpolitikerna i frågan, den republikanske Iowa­senatorn Charles Grassley, som var ordförande i jordbruksutskottet fram till maktskiftet i år.

Men, det är här som protester börjar resas på allvar. Majsen är redan den mest subventionerade grödan på amerikanska åkrar och etanolfabriker får dessutom kraftiga skatterabatter. Totalt rör det sig om tiotals miljarder dollar och kritiker i tanke­smedjor och i biståndsorgan hävdar att alltsammans kunnat ske i tyst maskopi mellan politikerna i farmarstaterna och jordbrukskonglomerat som Archer Daniels Midland, ADM, utan debatt om andra energipolitiska åtgärder.

Bisarra nyhetsreportage har förekommit i ledande medier i sommar, till exempel att grisuppfödare ger djuren godis och nötter för att det är billigare än foder.

Kraftiga prisstegringar märks i livsmedelsbutikerna på allt från mjölk (upp 3,2 procent), kyckling (upp 4,6 procent) och ägg (upp 18,6 procent) och det kan bli mycket kännbart i lägre inkomstskikt – parallellt med fortsatt höga bensinkostnader och högre ränteutgifter för boendet.