"Detta kommer att bli den värsta amerikanska recessionen på decennier och också den värsta finanskrisen i USA sedan den stora depressionen. Detta är mycket allvarligt. Vi kommer att få en finansiell systemkris", säger Nouriel Roubini, ekonomiprofessor vid New York University i en intervju med Bloomberg News.

"Vi ser inte framför oss en utdragen, djup recession. Vi väntar oss en svag tillväxt under resten av året och en konjunkturuppgång i början av nästa år. Om vi får rätt om ekonomin tror jag att vi har passerat en vändpunkt."

Så säger Bank of Americas styrelseordförande och vd Ken Lewis i en intervju i Wall Street Journal i samband med presentationen av bankens delårsrapport.

Det är två spådomar om framtiden som gjorts de allra senaste veckorna, men med diametralt motsatta budskap: den ena en ekonomisk dystopi som skulle få förödande konsekvenser för hela världsekonomin. Den andra en variant på temat "det värsta är över" som ledande storbankschefer och andra ekonomiska makthavare, som IMFchefen Dominique StraussKahn, i flera månader försökt lugna marknaden med.

Så är läget när finanskrisen "fyller ett år". Lika ovisst nu som då. Det var i början av augusti i fjol som stora delar av den internationella kreditmarknaden – med amerikanska bolånekrisen som tändande gnista – helt plötsligt gick i baklås. Exakt varför det hände just då och med en sådan kraft är fortfarande rätt oklart. Det hade länge funnits tecken på annalkande storm. Ute på finansmarknaden hade man börjat oroa sig för de allt mer uppenbara problemen på den del av den amerikanska bolånemarknaden som ägnat sig åt ett ge så kallade subprimelån: bokrediter med låg ingångsränta som skrivs upp över tiden och som under minst sagt tvivelaktiga former givits till betalningssvaga hushåll, ibland utan någon kreditprövning alls.

Förra sommaren började det stå klart att det var ohållbart i längden. Det byggde på ständigt stigande villapriser. Och priserna på egna hem hade vänt nedåt redan i juli 2006. En bolånekrasch verkade oundviklig. Men att den skulle sprida sig till hela den globala kreditmarknaden var det få som varnat för. Lägets allvar blev dock uppenbart den 9–13 augusti i fjol då de stora centralbankerna – med ECB i spetsen följd av Federal Reserve och Bank of Japan – öppnade alla likviditetsslussar för att försöka häva den förlamning som drabbat hela den globala kreditmarknaden.

Interbankmarknaden, där bankerna hjälper varandra med kortfristig likviditet "över natten", var djupfryst. Misstänksamheten var kompakt. Bankerna vågade inte låna ut pengar till varandra. Sedan dess har det bara rullat på. Banker och investmentbanker har "upptäckt" att de sitter på väldiga portföljer med komplexa värdepapper som är utställda med bolån som bas och som handlats i andra, tredje och fjärde led. Det är papper som i många fall blivit rena förlustaffärer eller som helt enkelt saknar ett pris. Marknaden har blivit så liten att det inte går att säga vad de är värda. Finansjättar som amerikanska Citigroup, Merrill Lynch och schweiziska UBS har det senaste året radat upp delårsrapporter med mångmiljardreserveringar för krediteller värdepappersförluster.

En smått ohejdbar riskaptit har efterträtts av riskrädsla. Finansaktier har blivit "Årets förlorare" på börserna. Det index som speglar de finanspapper som ingår i New Yorkbörsens S&P 500- index har halverats. Finansdepartementet och Fed har satt skattebetalarnas pengar på risk genom att se sig tvingade till två drastiska räddningsoperationer – av investmentbanken Bear Stearns i mars och helt nyligen bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac. Och hur ser framtiden ut? Ingen ljusning syns på USA:s bomarknad. Villapriserna har nu fallit med omkring 18 procent (enligt S&P/Case-Shillers 20-index) sedan vändpunkten. Men enligt såväl terminsmarknaden som branschexperter som Yaleprofessorn Robert Shiller kommer priserna inte att bottna förrän de rasat med minst 30 procent.

Finansföretagen fortsätter att plocka fram kreditförluster. De har hittills gjort reserveringar på omkring 440 miljarder dollar. Men det finns prognosmakare som tror att förlusterna hamnar uppåt 1 000 miljarder dollar när de i framtiden summeras. Kollapsen för kaliforniska Indy- Mac har också väckt farhågor för en våg av krascher i banksektorn. Under sparkassekrisen på 1980- och 90-talen gick bortåt 1 000 banker omkull. Och USA har fortfarande omkring 8 000 affärsbanker.

Finanskrisen har också satt allt tydligare avtryck i den bredare ekonomin. Konjunkturprognoserna justeras successivt ner – i USA som resten av världen. Mardrömmen är att pressade amerikanska hushåll drastiskt skär ner sin konsumtion när de handlat för de "stimulanscheckar" som finansdepartementet skickat ut i sommar för att få fart på ekonomin (600 dollar per vuxen, 300 dollar per barn). Den privata konsumtionen i USA har länge varit en efterfrågemotor i hela världsekonomin. Den svarar för 70 procent av hela landets ekonomi – och motsvarar en femtedel av den globala BNP. Om den faller blir det kännbart världen runt. summa summarum: Bevisbördan ligger fortfarande på "det-värsta-är- över-optimisterna". Man ska nog inte bli alldeles förvånad om finanskrisen och lågkonjunkturen nästa sommar vid den här tiden firar tvåårsjubileum.