De bägge demokraterna är flitiga besökare i Ohio de här sista dagarna före valet, liksom republikanerna John McCain och Mike Huckabee.

De besöker arbetsplatser, håller sjukvårdsseminarier och trycker mer på sina ekonomiska förslag än på andra håll.

I synnerhet Clinton hoppas på framgångar bland lite äldre fackligt anslutna grupper, men opinionsmätningar tyder på att Obama håller på att knappa in på hennes försprång.

Gemensamt för bägge demokraterna är att de uttalar sig mycket kritiskt om frihandeln och att utrikeshandeln tar upp stort utrymme i respektive kandidats ekonomiska program.

Hillary Clinton förvarnar om att på nytt syna avtalet med Kanada och Mexiko, Nafta, som hennes make Bill lotsade fram. Hon vill ha en time-out innan nya avtal ingås och tillsätta en ”frihandelsåklagare” som ska se till att villkoren i befintliga avtal uppfylls.

Barack Obama lovar också att ”fixa till” Nafta, öka pressen på Kina samt ge mer resurser till handelsrepresentantens kontor, USTR, för att övervaka villkoren i frihandelsavtalen.

Det här oroar ju exempelvis svenska observatörer, men man kan då påminna om att erfarenheterna de senaste dryga tio åren visar att det är svårt att driva igenom nya frihandelsavtal över huvud taget.

George W Bush hade stöd av en republikansk kongressmajoritet i flera år, ändå blev det inga påtagliga genombrott i den så kallade Doharundan och det går trögt i ansträngningarna att övertala kongressen om att godta ett bilateralt frihandelsavtal med Colombia före valet. Om detta inte lyckas förmodas två andra avtalsförslag som väntar, med Panama och Sydkorea, också falla.