I hamnen i Poti syns bara strids-fartygets förarhytt sticka upp ur vattnet. Ett kustbevakningsfartyg ligger halvt nedsänkt nära kajen och i flottans hamnkontor har allt av värde stulits. Vapenförråden är tomma och ett halvrivet porträtt av Saakasjvili sitter fortfarande på en av väggarna, till och med isoleringen har rivits ur taket.

I bakgrunden hörs ljudet av de lyftkranar som arbetar i den kommersiella oljeterminalen.

–När de bombade hamnen dog flera människor. Till och med en av mina vänner skadades, säger Samira Kuznetsova som arbetar som revisor i den kommersiella hamnen några hundra meter därifrån. Hon har ryskt ursprung men är georgisk medborgare. Hon har en blogg där hon berättat om det som hänt men hennes ryska vänner tror inte på henne när hon berättar om vad som hände.

När vi besökte hamnen var en oljeterminal igång. Världsbanken har meddelat att de nu försöker överblicka vilka skador på infrastruktur som landet fått under kriget och hur mycket lån och investeringar Georgien behöver från utländska givarländer.

–Det är enormt mycket infrastruktur som förstörts. Men vi vet ju inte hur länge det akuta läget med ryska trupper på georgisk mark kommer att fortgå. Hur mycket hjälp som kommer att behövas är enormt svårbedömt, säger Kerstin Gyllhammar, handläggare för Georgien på svenska biståndsorganet Sida. Hon menar också att det är viktigt att påpeka att livet i huvudstaden Tbilisi fortgår som vanligt trots det spända läget. Det finns el, vatten och telefonförbindelser. Flygplatsen och internet fungerar också normalt.

När en järnvägsbro sprängdes på den enda järnvägsförbindelsen som går tvärs över Georgien i förrförra veckan stoppade olje-giganten BP helt och hållet sin transport av olja mellan Baku i Azerbajdzjan och hamnorten Batumi i Georgien. Oljetankvagnar står uppradade på rälsen i staden i väntan på att den ska öppnas, medan georgiska arbetare bara setts arbeta på en äldre militärbro som stod bredvid den sprängda för att få den funktionsduglig så snart som möjligt. Vanligtvis färdas där 50000–70000 tunnor av azerisk olja per dag till Batumi.

Även om bron går att reparera kommer konsekvenserna för ekonomin vara betydligt mer långtgående. Reformer av ekonomin och privatiseringar gjorde att Georgien enbart under förra året fick investeringar på motsvarande 12 miljarder svenska kronor – nära 20 procent av BNP.

–Just nu ser vi att handeln mellan länderna i regionen fått stora störningar. Det kommer att bli svårt att attrahera nya investerare i området det närmaste året, säger Oliver Decamps, chef för Europabanken, EBRD och deras aktiviteter i Sydöstra Europa. EBRD är en multilateral utvecklingsbank som verkar i Centralasien, Kaukasien och Östeuropa.

–Vi vet att Georgien i år redan har fått omkring 4 miljarder från utländska investeringar. Först om ett år eller två kan vi sia om de långsiktiga konsekvenserna av kriget, säger han och understryker ländernas viktiga roll som transitvägar för varor från Centralasien och Kina till Turkiet och Europa.

Kriget i Georgien påverkar också grannländerna. Utan egen kust och ansträngda relationer till Turkiet och Azerbaidzjan importerar Armenien de mesta av sina varor via Georgien.

–Armeniens premiärminister har sagt att lagret av varor räcker i sex månader men priset på basvaror har redan stigit och bensinpriserna har gått upp något, säger Loretta Martikian, informationsansvarig vid EBRD i Tbilisi.

Genom att utveckla transportvägar för centralasiatisk olja och naturgas har länderna i EU försökt att begränsa sitt oljeberoende från Moskva. För närvarande importerar EU omkring en fjärdedel av sitt olje- och naturgasbehov från Ryssland. Oljeledningen mellan Baku i Azerbajdzjan, Tbilisi i Georgien och Ceyhan i Turkiet är stängd för tillfället men väntas öppna i veckan. Det har funnits planer på ytterligare en oljeledning från Kaspiska havet till Europa. I amerikansk media säger flera analytiker att de nu tror att de planerna är helt lagda på is i och med kriget.

–Det kommer att ta väldigt lång tid innan någon vågar ens fundera på att bygga en oljeledning genom vad som faktiskt är ett konfliktområde. Det är tillräckligt svårt och dyrt som det är att bygga en oljeledning utan att man vill ta en sådan risk, säger Nick Butler, chef för Cambridge Centre for Energy Studies och tidigare högt uppsatt chef för BP.

Han anser att det kan dröja upp till fem år innan de planerna tas upp igen. Konsekvensen blir att Europa kommer att söka efter olja och gas i andra delar av världen, som exempelvis Afrika, och att producenter som till exempel Turkmenistan exporterar en större andel av sin olja genom andra delar av världen där risken för krig är betydligt mindre.

–Vänder de sig österut så är visserligen oljeledningarna kostsammare men det är betydligt tryggare för dem, säger han.