UTBLICK | I nedgångens tid

Det lät allvarligt när den kinesiske ministern för allmän säkerhet i måndags förklarade att polisen måste vara ”fullt medveten om de utmaningar som den globala finanskrisen för med sig och göra sitt bästa för att upprätthålla social stabilitet”.

Det var vid en telekonferens med lokalt säkerhetsansvariga som ministern Meng Jianzhu gjorde sitt uttalande, enligt dags- tidningen China Daily. Ministern underströk att polisen måste använda ”ett harmoniskt tänkande för att lösa konflikter och en harmonisk attityd för att behandla folk”. Av allt att döma syftade han på kritiken mot alltför hårda eller godtyckliga polisinsatser.

”Ni bör låta folket få vetskap om lagens auktoritet och värdighet, och samtidigt låta dem känna omtanken och värmen hos myndigheterna för allmän säkerhet”, fortsatte Meng enligt China Daily.

Bakgrunden är en rad rapporter om missnöjesaktioner på senare tid. Väl känt är att uppsagda arbetare har protesterat vid stängda fabriker i kustprovinserna, där inte minst leksaksindustrin har drabbats hårt av minskade exportorder. Och taxichaufförer har tillfälligt stoppat sitt arbete i flera större städer för att vissa sitt missnöje.

Protester har också skett i det jordbävningsdrabbade stads- distriktet Wudu i Longnan i den fattiga provinsen Gansu norr om Sichuan i västra Kina. Där utbröt kravaller i måndags mot ett beslut att flytta bort några myndigheter. Först i onsdags sänkte sig ett spänt lugn över staden sedan myndigheterna stängt av större gator och infört utegångsförbud på kvällarna, enligt nyhetsbyrån Reuters källor.

Än värre var det i juni i provinsen Guizhou i sydvästra Kina. Där deltog 30000 i våldsamma upplopp som bland annat förstörde en mängd kontor och bilar, enligt China Daily.

Protester av liknande slag är i och för sig inget nytt i Kina. Redan för några år sedan spreds officiella uppgifter att flera tio-tusentals ”massincidenter” inträffat årligen under 2003, 2004 och 2005. Nästan alla ”incidenter” har dock hållits på lokal nivå. Flera kinakännare förmodar att centralregeringen ser en del av protesterna som både motiverade och nyttiga, bara de inte sprider sig eller ser ut att bli organiserade i ett bredare mönster med starka ledare.

Men den senaste tidens protester sker i ett nytt läge där Kina går in i mer okänd terräng med en snabbt vikande tillväxt. Därför signalerar protesterna att oron för jobben och den sociala stabiliteten växer snabbt.

Det underströks också i torsdags när arbetsmarknads- och socialförsäkringsministern Yin Weimin förklarade att utsikterna på Kinas arbetsmarknad är ”bistra”, särskilt i arbetsintensiva små och medelstora företag.

Yin framhöll att regeringens viktigaste uppgift nu är att ”stabilisera sysselsättningen”. Visser- ligen tror regeringen fortfarande att arbetslösheten i år stannar vid 4,5 procent, men nästa år kan den bli högre innan regeringens stora stimulanspaket börjar få effekt under andra kvartalet, enligt Yin.

Talet 4,5 procent ger dock inte hela bilden, eftersom det är vida känt att den officiella arbetslösheten inte speglar den verkliga bristen på jobb i Kina. Det gäller särskilt inte de många miljoner migrantarbetare som sökt sig från landsbygden till städerna och nu drabbas av arbetslöshet och håglöshet.

Även högutbildade möter problem. I veckan anordnades stora mässor i landet där hundratusentals jobb erbjöds köande massor av studenter. Nästa år kommer omkring sex miljoner nyexaminerade ut från universitet och högskolor, och av detta års kull saknar fortfarande 800000 arbete, enligt officiella uppgifter.

Behovet av fler jobb i Kina anses växa med 15–20 miljoner per år, och de styrande har länge hävdat att landet behöver minst 8 procents BNP-tillväxt per år för att få fram tillräckigt många nya jobb och fortsätta höja genomsnitts- inkomsten.

Därför ligger gränsen för vad som anses vara ekonomisk recession i Kina vid en BNP-tillväxt på 7 eller 7,5 procent, enligt vanliga ekonomiska bedömningar.

Eftersom Kina nu präglas av växande arbetslöshet, kraftigt sjunkande stålpriser, fortsatt börsoro och rop på hjälp från den kinesiska bilindustrin går det därför inte att utesluta att Kina hamnar i en sådan recession, uppger Föreningssparbankens tidigare chefsekonom Hubert Fromlet, som länge följt Kina och nu är knuten till internationella handelshögskolan i Jönköping.