På de ekonomiska områdena är målet att mildra krisens effekter och lägga grunden för ett ekonomiskt starkare Europa när krisen väl är över.

Det är egentligen tre olika kriser som ska hanteras. För det första är det den akuta finanskrisen. Den har under senaste tiden mildrats något, men är långt ifrån över. Den kan blossa upp än en gång, när bankernas kreditförluster blottläggs.

Det andra problemområdet är tillväxtkrisen. Där kan man i fjärran ana en vändning till det bättre, men den är långt ifrån säkerställd. Risken är att potentialen för framtida tillväxt minskar i brist på ekonomiska strukturreformer.

Den tredje krishärden är arbetslösheten, som stiger snabbt. Här bedöms den stora risken vara att den ska leda till hög kvardröjande långtidsarbetslöshet.

De tre kriserna hänger samman och påverkar varandra. Hittills har denna ömsesidiga påverkan tagit formen av en negativ spiral. Det svenska ordförandeskapets uppgift är att vända denna spiral i positiv riktning. Mycket handlar om att återställa förtroendet och få tillbaka framtidstron.

• Finanskrisen är delvis just en trovärdighetskris. Bank- och finanskrisen har mycket tydligt visat att EU:s regler och tillsyn inte var anpassade till den alltmer gränsöverskridande finansmarknaden.

Därför ska EU:s finansministerråd anta ett antal lagförslag, som kommissionen ska presentera tidigt i höst. Dessa lagar ska skapa den rättsliga grunden för en helt ny struktur för harmonisering av regelverken och samordning av tillsynen på EU-nivån.

I första hand gäller det att få ”grepp om” de många banker, som numera har verksamhet och risker i flera EU-länder.

Finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Mats Odell, som är sakansvarig, ska leda förhandlingarna i Ekofinrådet. Målet är att den nya strukturen ska kunna börja verka redan under nästa år.

• Tillväxtkrisen är den andra ekonomisk-politiska prioriteringen för det svenska ordförandeskapet. EU-länderna har enats om en så kallad återhämtningsplan. Den innehåller omfattande stimulanser av efterfrågan.

Sammanlagt anges stimulanserna uppgå till över 4 procent av EU:s bruttonationalprodukt. Under Sveriges ordförandeskap ska dessa stimulanser utvärderas, för att se om det kan behövas mera åtgärder. Bedömningen för närvarande är att det ska räcka för att få tillbaka tillväxten under loppet av nästa år (2009 är redan förlorat).

Finansminister Anders Borg lägger dock ännu större vikt vid att EU-länderna redan nu planerar för att dra tillbaka stimulanserna. De offentliga finanserna har nämligen drastiskt försämrats på grund av dessa skattestimulanser.

Budgetunderskotten ligger i flertalet länder högt över 3 procent av BNP, vilket är den högsta tillåtna nivån enligt den så kallade stabilitetspakten.

Den genomsnittliga nivån på statsskulderna i EU hamnar nästa år över 80 procent av BNP. Sveriges mål är att få på plats en gemensam plan (exit-strategi) för hur de offentliga finanserna kan återföras till uthålliga nivåer, inte minst för att klara den åldrande befolkningen.

• Kampen mot arbetslösheten är i första hand en fråga för varje enskilt EU-land. EU har dock i den så kallade Lissabonstrategin från år 2000 satt upp full sysselsättning som ett gemensamt mål.

Lissabonstrategin har inte fungerat och arbetslösheten drar sig nu över 10 procent. Sveriges uppgift är att lägga en grund för en ny Lissabonstrategi, för att förbättra den inre marknaden och därmed höja sysselsättningen. Strategin ska antas vid EU-toppmötet i mars.