Konjunkturinstitutets nyligen publicerade Lönebildningsrapport sätter fingret på två hett debatterade ­ämnen. Det ena är lönegapet mellan olika ­yrken – inte minst skillnaden mellan de som tjänar bäst och de som tjänar minst. Det andra är kvinnolönerna.

Inför årets avtalsrörelse krävde LO - förbunden jämställdhetspotter med inriktning mot branscher med låga lönenivåer och många kvinnor. Vilket de också lyckades få.

Det är inte första gången jämställdhetspotter används för att försöka minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Konjunkturinstitutet (KI) har undersökt hur de jämställdhetspotter som infördes 1996 och 1997 på det kommunala avtalsområdet fungerat.

KI:s analys visar att kvinnor med samma utbildning och ålder som män hade drygt 5 procent lägre lön. Efter första kvinnopotten 1996 minskade skillnaden 1 procentenhet. Dock ökade skillnaderna året efter trots en ­speciell kvinnopott.

Därefter har löneskillnaderna mellan män och kvinnor gradvis minskat för att 2006 ligga på knappt 4 procent.

KI vågar inte dra några slutsatser om de avtalade kvinnopotterna givet varaktiga positiva effekter på kvinnors löner eller om det är andra drivkrafter i samhället som minskat könslönegapet.

Lönegapet mellan kvinnor och män finns och varierar mellan olika sektorer och branscher. En slutsats från forskningen, skriver KI, är att skill­naden kan vara mer än 20 procent om ingen hänsyn tas till individuella egenskaper och yrkesval.

Om hänsyn tas till bland annat ålder och utbildning återstår ändå en skillnad på mellan 1 och drygt 10 procent.

Om snittlön för män och kvinnor jämförs i olika sektorer är skillnaden minst i kommunala sektorn (5 procent). I landstinget är den störst – hela 27 procent. Det beror på att de yrkesgrupper som tjänar mest i landstinget är mansdominerade och att de som tjänar minst i ännu högre grad är kvinnodominerade.

I korthet är läkaren man och sköterskan kvinna. Det märks när genomsnittliga lönen för kvinnor och män räknas ut i de olika sektorerna (se grafik).

En mer rättvisande jämförelse mellan kvinnor och män tar hänsyn till ­ålder, utbildning, yrke och arbetsplats. Då finns det ändå skillnader även om de inte är lika stora.

Kommunen är mest jämställd. Där ­noteras i snitt endast 1 procent lägre lön för kvinnor. Inom statliga sektorn är skillnaden 6 procent och inom landstingen 7 procent. Största skill­naden är det för tjänstemän i näringslivet. Kvinnliga tjänstemän tjänar 11 procent mindre än sina manliga kollegor.

– Det är ett grovt mått men det ­säger ändå något intressant, kommenterade Juhana Vartiainen, forskningschef på KI när han presenterade rapporten förra veckan.

Forskare är försiktiga och menar att löneskillnader också kan bero på andra faktorer som diskriminering i mäns och kvinnors valmöjligheter avseende yrke och arbetsplats.

Bästa rådet till kvinnor är att utbilda sig och att välja en utbildning och ett yrke där män är i majoritet. Där är det bäst betalt. För det finns stora skillnader i lön mellan olika jobb.

Det är en politisk värdering om man vill ha stora eller små löneskillnader i samhället. Väldigt få vill ha samma lön till alla jobb.

De flesta vill att utbildning, ­ansträngning (både fysiskt och mentalt) liksom skicklighet ska märkas i lönekuvertet.

Från 1960-talets slut (se grafik) och nästan två decennier framåt minskade lönespridningen kraftigt i Sverige. Sedan dess och fram till cirka år 2000 ökade åter löneskillnaderna. De ­senaste åren har skillnaderna mellan höga och låga löner varken ökat eller minskat.

Den totala lönespridningen är störst bland privatanställda tjänstemän. ­Lönespridningen är klart mindre inom stat och landsting och minst inom kommuner och bland arbetare i privat sektor.

En högavlönad privatanställd tjänste­man tjänar drygt dubbelt så mycket (cirka 120 procent) som en lågavlönad privat tjänsteman. En högavlönad kommunanställd tjänar cirka 50 procent mer än en lågavlönad kommunanställd.

I en internationell jämförelse är ­lönespridningen i Sverige och övriga nordiska länder låg. Om skillnaden mellan hög- och lågavlönad är drygt 100 procent i Sverige är den exempelvis 200 procent i USA.