ANALYS | Regeringens budgetdisciplin

Varje familj har dem. De där släktingarna som inte riktigt kan hålla tyst inför julafton. Med små ledtrådar så har innehållet i de flesta paketen under granen avslöjats i förväg. Visst, det är ändå kul att öppna klapparna men den förvånade glädjen klingar lite falskt.

De senaste veckorna har varit som en enda lång utdragen julafton från regeringen. Alliansens partiledare har åkt land och rike runt med sina tomtesäckar och delat ut miljardsatsningar på kommuner och aktiveringsinsatser.

Just detta är normalt politiskt rävspel. Regeringar oavsett färg har de senaste åren blivit allt bättre och smartare på att sprida ut satsningarna ur budgeten så att alla godbitar inte ska dränkas i det mediala kaoset runt budgetpromenaden.

Två gånger om året har de stora medierna tävlat om att ”spräcka” olika delar i budgeten. Hur många gånger har man inte hört SVT:s Mats Knutson säga: ”som Rapport erfar kommer regeringen i nästa veckas budget…” Ja, ni vet.

Men frågan är om inte årets budgetupptakt slog något sorts rekord. I helgen höll regeringen först en pressträff på lördagen där man avslöjade att 10 miljarder kronor läggs på en fjärde skattesänkning för löntagarna och att egenavgifterna för företagare sänks. Huvudnumret var därmed ute i offentligheten.

På söndagen höll finansministern sedan ett seminarium där budgeten fysiskt delades ut till den ivriga journalistflocken. Motiveringen till att Anders Borg därmed presenterade varenda viktig stavelse i budgeten var just att han ville förhindra läckor.

- Som ni noterar har vi gjort om ordningen lite för budgetpresentationerna. Alla redaktioner och alla som ska följa den här diskussionen ska ha samma möjlighet att få informationen med samtidighet. Det här är ju information som bör komma ut med samtidighet så att man inte får en situation där det snarast blir 'styckevis och delt' som detta kommer ut, sade Anders Borg i en lite snårig formulering.

Finansministern visar här upphov på en egenartad logik: numera måste man alltså läcka för att förekomma läckor. Han säger sig också vilja förhindra att informationen kommer ut ”styckevis”. Men är det inte precis så som regeringen själv har portionerat ut budgetgodiset under de senaste veckorna?

Dessutom fick de journalister från exempelvis landsorten som inte kunde vara på plats på finansdepartementet en söndag klockan 17 vackert vänta tills i morse klockan 10 innan de kunde få ut den nådiga luntan. Hur väl rimmar det med den utlovade likabehandlingen?

Varför ska man då bry sig om regeringens informationsgivning? Spelar det någon roll om siffrorna presenteras ett dygn tidigare eller senare? Ja, som Aktuellts kommentator Margit Silberstein antydde igår, så har nog i alla fall riksdagens talman synpunkter på den saken (vilket han senare under dagen hade, se artikel här).

I exempelvis Storbritannien har det länge rått en het debatt om att ledamöterna i parlamentet allt oftare blir de sista att få veta när de egentligen borde vara de första. De folkvalda framstår nuförtiden som passiva statister i regeringens mediehantering.

Frågan är vad Fredrik Reinfeldts nye idol Tage Erlander skulle ha sagt om den prioriteringsordningen?