Johan föddes i Stockholm, son till Staffan Björkman och dennes maka India f. Sjögren. Han tog sin studentexamen vid Norra Real och diplomerades från Handelshögskolan i Stockholm 1966 och tog sin licentiatexamen där 1971. Johan blandade sin finansiella karriär med sin lysande penna och ordet var en central del under hela hans liv som avslutades med att han förra året startade tidningen Fokus.

Efter olika anställningar i den finansiella världen gjorde Johan ett avbrott 1977 med en karriär som journalist på Veckans Affärer som han avslutade som chefredaktör under åren 80-81. Samma år påbörjade han sina sista år i den finansiella världen med att vara rådgivare och strateg åt Erik Penser på Asken, Carnegie och Gamlestaden, på de två förstnämnda som verkställande direktör. Därefter fortsatte Johan att vara entreprenör och affärsängel i sitt nystartade bolag, nuvarande Skanditek, som han drev tillsammans med sin kompanjon Dag Tigerschiöld. Annars var det som strateg och rådgivare åt Sveriges finanselit som Johan blev mest framgångsrik. Han har under årens lopp hjälpt och arbetat med nästan alla finansfamiljer, Jan Stenbeck, Erik Penser, Gustaf Douglas, Vicky och Antonia Ax:son Johnson för att bara nämna några. Att han sedan rörde sig hemtamt hos familjen Wallenberg var för att hans hustru Eva var den äldste av häradshövdingen Marcus Wallenbergs barnbarnsbarn. De som tittade noga på SVT:s trilogi om familjen Wallenberg kunde se honom fira Pirres födelsedag ute på Täcka udden på Djurgården i Stockholm.

Johan Björkman var den mest diskrete av oss i finansvärlden och kallades allmänt för ”Näringslivets Greta Garbo” och länge aldrig fotograferad i varken årsredovisningar eller media. Därför blev chocken desto större när han för ett par år sedan blev känd för en bredare allmänhet genom ett för myndigheten förmodat skattebrott, som han aldrig blev åtalad för. Johan fick då se sig sviken av räddhågsna jurister och politiker samt några styrelser som visade avsaknad av ryggrad, vilket sårade honom djupt.

Men Johan Björkman var inte bara en duglig yrkesman. Han var allt sedan ungdomen genuint sportintresserad. Ett trasigt knä stoppade dock den aktiva delen men intresset gjorde att han bland annat var med att finansiellt rekonstruera Djurgårdens IF och var med att skapa det alpina Åre som det ser ut idag, de sista åren som styrelsens ordförande. Att han kunde räkna fick vi inte minst lära oss av att han var en bländande aktieanalytiker utan också vid bridgebordet där han alltid kom ihåg trettonkvistaren. Vi minns hans värme, humor och generositet.