ANALYS | Utsläppshandel

Om de sålt i rätt tid har de kunnat tjäna 1,3 miljarder kronor utan att minska utsläppen. Det finns ett ord för sådant: Skandal. Det enda vettiga är nu att auktionera ut utsläppsrätterna.

Grundtanken var ju så bra 2005. Att sätta ett pris på varje ton utsläppt koldioxid. Bolag som släppte ut mycket skulle bli tvungna att köpa utsläppsrätter från de som släppte ut lite och framför allt skulle utdelningen följa bolagens utsläppsminskningar, som en elastisk kostym.

Men den första omgången mellan 2005 och 2007 blev omedelbart ett fiasko. Nära nog alla företag fick för många utsläppsrätter, mycket på grund av att industrins tilldelning baserades på produktionssiffror mellan 1998 och 2001. Och – ett hårt konkurrensutsatt industriföretag hinner effektivisera mycket under fem år för att minska energikostnaderna.

SvD Näringsliv avslöjade i mars 2007 att de tio största industri- företagen som då släppte ut mest i Sverige kunde tjäna en halv miljard kronor om de sålde sina utsläppsrätter som de fått gratis – utan att dra ner på utsläppen.

Blickarna fästes förhoppningsfullt i stället mot nästa omgång utsläppsrättshandel. Mellan 2008 och 2012 skulle antalet utsläppsrätter minska och systemet skulle börja göra nytta.

Kostymerna skulle elastiskt dras åt.

Systemet skulle börja fungera.

Men nu kan vi visa att hela utsläppsrättssystemet galopperat iväg åt helt fel håll i Sverige. Systemet inte bara fortsätter att vara dysfunktionellt. Situationen har blivit betydligt värre. SvD Närings-liv har granskat de sju största utsläpparna i industrin – som fullkomligen drunknade i tilldelade utsläppsrätter 2008 – de har fått 117,5 miljoner för många utsläppsrätter under 2008. Jo du läste rätt: Över 100 miljoner utsläppsrätter.

Hade de sålt dessa när priset var som högst i somras hade de tjänat mer än 1,3 miljarder kronor – utan att behöva dra ner utsläppen. Fortfarande baseras nämligen tilldelningen av utsläppsrätter på samma produktionssiffror från 1998 till 2001. Den enda skillnaden är att 10 procent av utsläppen som kommer från uppeldning räknats bort.

Och behöver företagen växa och bygga ut har de bara skickat en ansökan till Naturvårdsverket så har de fått fler utsläppsrätter.

Flera pekar på att det var lågkonjunktur, då producerar bolagen mindre och släpper ut mindre. Men för 2008 är det ett svagt argument; finanskrisen kom i oktober, först därefter kom lågkonjunkturen med vikande produktion smygande fram mot jul.

Och ett utsläppsrättssystem måste kunna hantera en lågkonjunktur, annars blir det ohållbart.

Men sett till hela Europa fungerar systemet ändå ungefär som det var tänkt. När de faktiska utsläppen blev kända den 1 april steg priset på utsläppsrätter på Nordpool något– en temperaturmätare som visade att totalt sett delades det ut något färre utsläppsrätter än vad som gjorts av med.

Men i Sverige har systemet alltså totalhavererat.

Om enstaka bolag varit duktiga och, trots en åtsittande kostym, lyckats dra ner utsläppen och kunnat därmed fått sälja utsläppsrätter hade det rent av varit bra.

Då hade systemet fungerat.

Men att de sju största bolagen med de största utsläppen alla nu badar i skattepengar sätter tilltron till hela systemet i gungning.

Vi landar i två slutsatser:

1. Börja auktionera ut utsläppsrätter.

2. Utred vad som gått så brutalt fel i Sverige. Nu.