Under många år gick det bra för Göteborg, men så plötsligt såg det ut att bli nattsvart, säger Anneli Hulthén, kommunalråd i Göteborg.

Hon tillträdde som kommunalråd i januari i år då den välkände profilen Göran Johansson lämnade sin post. Nu har det gått elva månader. Anneli Hulthén säger att situationen känns något bättre men hon vågar inte säga att botten är nådd.

– Även om man ser en vändning globalt så tar det tid innan kommunerna märker något. Nästa år vet vi att vi klarar ekonomin med nöd och näppe och därför kan det bli så att 2011 blir vårt tuffaste år.

För snart ett år sedan gick Volvo PV mot en helårsförlust på svindlande 13,3 miljarder kronor för 2008. Anders Snare, som då jobbade på Volvo PV:s karosserifabrik i Torslanda, kallades in till personalchefen. En kort stund senare fick han beskedet att han var uppsagd med omedelbar verkan.

En månad tidigare hade SvD Näringsliv besökt Anders Snare, hans fru Åsa och deras tre söner Mathias, Andreas och Alexander.

Då berättade de glatt om den nyköpta villan på Björkö i Göteborgs skärgård, men att de också oroar sig för vad som väntar fordonsindustrin. Även Åsa Snare arbetar på Volvo PV och det vore katastrofalt om båda förlorade sina arbeten. Vad ska då hända med huset?

Nu har det gått ett år. Familjen bor kvar i villan, men föräldrarnas arbetssituation har förändrats.

I fjol höstas utbröt krisstämning i vad som kallas det svenska fordonsklustret. Orderböckerna hos Volvo PV, Volvo Lastvagnar och Saab hade tomma blad. Försäljningen rasade och produktionen fick anpassas efter nya förhållanden.

Volvo PV kom med besked om varsel i två omgångar. Totalt varslades 4 800 anställda, och utav dem fick 3 400 lämna företaget, ­varav majoriteten arbetade i produktionen.

Hos Volvokoncernen har närmare 7 000 anställda fått lämna sina jobb i Sverige sedan oktober i fjol som var den värsta varselmånaden sedan 1992 i Västra Götaland då den svenska bank- och fastighetskrisen härjade som värst.

I Backa industriområde utanför Göteborg ligger Ferroprodukters lokaler. Företaget arbetar med ytbehandling av skruvar och bultar och produkterna säljs till underleverantörer i fordonsindustrin som i sin tur har Volvo Lastvagnar som största kund.

För Ferroprodukter har det varit ett mycket omtumlande år. I fjol höstas berättade företagets vd Göran Magnusson att man hade sagt upp fyra personer, eller 10 procent av personalen.

Sedan dess har ytterligare tio heltidsanställda fått lämna företaget och från och med årsskiftet upphörde produktionen på fredagar. När SvD Näringsliv i år besöker Ferroprodukter är det tyst på fabriksgolven.

– Vi har fått omorganisera hela företaget. Det kommer att ta lång tid innan vi är tillbaka på samma nivå som före krisen, säger ­Göran Magnusson.

I mars var Ferroprodukter tvunget att ansöka om rekonstruktion. I och med att Volvo Lastvagnar, som är företagets viktigaste slutkund, hade enorma volymtapp följde Ferroprodukter med i raset.

– Vi ansökte om rekonstruktion så fort vi kunde, innan bolaget hamnade på riktigt ­obestånd. Vi har sålt våra fastigheter för att få likvider, säger Göran Magnusson och pekar ut över industriområdet.

– Om vi inte hade kunnat skapa kapital hade vi aldrig klarat krisen.

I måndags gick Ferroprodukters ackord igenom som betydde att en uppgörelse mellan bolaget och dess borgenärer blev klar. Den närmaste veckan kommer bolaget att gå ur rekonstruktionen.

– Det känns bättre nu även om vi inte kan ropa hej. Volymerna är fortsatt låga men jag tror att nästa år blir bättre, säger Göran Magnusson.

Antalet arbetslösa i Västra Götaland var under tredje kvartalet i år 73 400, eller 8,8 procent, enligt statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB. Det är något över riksgenomsnittet som var 8,1 procent.

Men enligt Arbetsförmedlingens varselstatistik minskar varslen för varje månad, dock kvarstår osäkerheten inom svensk fordons­industri. Företagen dras fortfarande med enorma förluster och det finns stora frågetecken kring ägarförhållandena för Volvo PV och Saab.

För Åsa och Anders Snare har det varit ett kämpigt år. När Anders Snare fick beskedet om uppsägning hade han arbetat fem år på Volvo PV. Åsa Snare klarade sig från uppsägning tack vare åtta års tjänstgöring. I  stället blev hon ­utvald tillsammans med 150 andra att påbörja ett utbildningsprogram i mars med full lön.

– Jag fick en smärre chock när jag fick ­beskedet. Jag kände inte alls för att sätta mig i skolbänken, säger hon.

I våras läste hon basprogrammet inom industri där bland annat ämnena teknik och miljö ingick. Under hösten har hon läst logistik. Utbildningen tar slut den 8 december och finns det inga jobb inom Volvo PV då sägs alla upp samma dag som utbildningen slutar.

– Det blir nog inget mer. Redan när jag började utbildningen gick jag in med inställningen att jag inte kommer tillbaka för att inte bli för besviken.

Anders Snare fick full lön under uppsägningstiden som varade i fyra månader. Sedan i april har han stämplat på Arbetsförmedlingen, men i somras hade han möjlighet att sommarjobba i två månader på fabriken.

Då tog företaget in 380 uppsagda för sommarjobb. Under året som gått har han sökt fler än 300 jobb men endast fått svar från ett tiotal arbetsgivare.

– Det som är mest frustrerande är att ingen svarar. Och jag har inte fått komma på en enda intervju, säger Anders Snare uppgivet.

En halv lön är borta för familjen men tack vare låga boräntor och Anders Snares inhopp på fabriken i somras har hushållets ekonomi gått ihop.

– Vi tänker oss för vad vi handlar och det blir inga spontanköp. Det enda vi har gjort på huset är att installera en värmepump för att dra ned elkostnaderna. Vi skulle ha målat om huset på utsidan men det får bli nästa år, säger Åsa Snare.

I och med att Åsa Snare inte tror att Volvo PV kommer kunna erbjuda henne jobbet tillbaka har hon tillsammans med elva klasskamrater nu startat ett bemanningsföretag som ska syssla med logistik och produktion inom fordonsindustrin.

– Just nu känns det väldigt bra med det nya företaget som vi hoppas kunna börja arbeta med direkt när vi har pluggat klart.

Första veckan i november i fjol blev situationen inom fordonsindustrin så panikartad att Arbetsförmedlingen satte upp ett kontor vid Volvofabriken i Torslanda. Kontoret flyttade sedan till centrum i februari men har hela tiden enbart fokuserat på uppsagda inom fordonsindustrin.

– Det blev en bra stämning från början, personalen hade kavlat upp ärmarna och rustat sig till tänderna för att hjälpa alla drabbade. Från allra första början hade vi inte tillräckligt med resurser, men allt eftersom tiden har gått har vi fått det, säger Lena Holmgren, ansvarig för kontoret.

Som mest har kontoret haft drygt 2 600 ­inskrivna. De allra flesta har lyckats få jobb ­genom att byta bransch eller flytta till andra delar av landet.

Trots att det fortfarande finns ett stort antal arbetslösa inom fordonsindustrin är det bestämt att kontoret ska avvecklas och vid årsskiftet kommer alla inskrivna att flytta till sina lokala kontor runt om i Göteborg.

– Det här var en temporär insats och nu har vi fullföljt vårt uppdrag. Det kommer att bli bättre, denna vecka har det gått ut fler jobb än samma vecka i fjol. Den svåra nöten att knäcka är att se till att människor har rätt kompetens och kunskap när jobben kommer tillbaka, säger Lena Holmgren.

Men fortfarande är många utan jobb inom fordonsindustrin. Bland IF Metalls medlemmar är hela 21 procent utan arbete. Stefan Löfvén, IF Metalls ordförande, säger att situationen är fortsatt mycket tuff, dock ser han en ljusning nästa år.

– Det verkar som att personbilsförsäljningen går något bättre nu men man måste komma ihåg att det fortfarande är besvärligt för många underleverantörer vilket i sin tur kan försvåra för sluttillverkarna.

Under året som gått har det fattats resurser för de arbetslösa anser Stefan Löfvén och han är besviken på att regeringen inte gjorde mer i fjol.

– Det behövs fortfarande mer resurser. I väntan på att fler kan komma i arbete nästa år krävs aktiva åtgärder såsom utbildning och praktik, säger han.

När finanskrisen slog till pluggade Ida Sörensson och Therese Lisborg på fordonsprogrammet vid Bräckegymnasiet i Göteborg. Under studietiden tog de lastbilskörkort, något som skulle gynna dem i deras yrkeskarriär.

Men till skillnad mot tidigare studentavslutningar stod arbetsgivarna inte i kö och letade unga arbetsvilliga när tjejerna avslutade sina studier.

Ida Sörensson arbetar extra på Ica varannan helg och känner sig just nu osäker på vad hon vill göra i framtiden.

– Det finns inga jobb. Många av mina kompisar är arbetslösa så vi brukar träffas hemma hos varandra och umgås, utan pengar kan man inte hitta på så mycket.

Therese Lisborg har lyckats arbeta extra på ett åkeriföretag det senaste halvåret och hoppas på att få fast jobb så fort hon tar släpkort som innebär att hon kan köra lastbil med släp. I dagarna har hon uppkörning.

– Jag bor hemma fortfarande så det funkar med inhopp. Men jag vill såklart ha ett fast heltidsjobb så att jag kan flytta hemifrån och köpa bil, säger Therese Lisborg.

För kommunalrådet Anneli Hulthén fortsätter arbetet med att göra kommunen attraktiv för nya företag och få fler att våga satsa under nästa år.

– Det gäller att se till att vara positiv och inte måla allt svart för det har en stark psykologisk effekt på invånarna. Vi vill ha kvar fordonsindustrin i Västsverige men fortfarande har vi ingen aning om vad som kommer att hända med Volvo och Saab, säger hon.