Inför ett kommande seminarium om mångfald i handeln som arrangeras av Dagens Handel, branschorganisationen Svensk Handel i samarbete med tidningen Fri köpenskap, letade journalisten Dagmar Forne efter forskning om invandrare som startat företag inom handeln.

När hon inte hittade några relevanta studier, beslöt hon att göra en egen undersökning. Den resulterade i rapporten ”Flit, nytänkande och egna pengar” som belyser varför och hur invandrare med handelsbolag startat företagandet.

–Många har startat sitt företag för att få utnyttja kunskap och kompetens de har haft med sig från sina hemländer. Ett exempel är guldhandlaren som haft yrket i familjen i flera generationer, en annan är en klädhandlare som tidigare lärt sig allt om egyptisk bomull, säger Dagmar Forne.

Hälften av de undersökta företagen ägnade sig åt import och flera av dem har lyckats växa sig stora.

Många har börjat importera varor från sitt hemland för att förse stora invandrargrupper med varumärken som saknats i Sverige, men efter en tid har vissa lyckats få in sina produkter hos de svenska kedjeföretagen.

–Maxmus som gör hommus är ett sådant exempel. För några år sedan fanns inte produkten i livsmedelsbutiken, nu ingår det i det ordinarie sortimentet. Och det finns en strävan bland importörerna att få in varorna i ett ordinarie sortiment, säger Dagmar Forne.

Undersökningen visar också exempel på problem att få lån hos banken. 80 procent av företagarna har startat med hjälp av eget sparkapital eller med lån från släkt och vänner.

Flera berättelser vittnar om svårigheter att övertyga banken om sin affärsidé, men de flesta blir ändå kund i någon bank så småningom. Dock fanns en skillnad i hur företagarna uppfattar de olika bankerna.

Handelsbanken fick flest positiva omdömen.

–Flera sa att den var konservativ och menade något positivt med det. De upplevde att Handelsbanken brydde sig om fundamenta och inte vad man hette i efternamn. En skillnad är nog att kreditbeslut fattas ute på de lokala kontoren och inte centralt, säger Dagmar Forne.