Det finns inga siffror över hur många företag som råkat ut för domänbluffarna. De är sällan auktoriserade domänombud själva utan använder andra företag för att registrera domänerna. Enligt Stiftelsen för internetinfrastruktur, som administrerar den svenska .se-domänen, handlar en dryg tredjedel av de klagomål som kommer in om Stockholmsföretaget IT-verket, ett av företagen på Svensk Handels varningslista.

Björn Zacke är vd för bolaget Swehall och blev uppringd av en säljare för IT-verket i början av november förra året. Hon berättade att de fått in en anmälan från en kund som ville registrera hemsidor med företagsnamnet under flera domäner som Swehall inte hade.

– Om vi ville skydda oss kunde de hjälpa oss. Först skulle det kosta 1 900 kronor, sedan var det per domän och sedan visade det sig att det bara gällde det första året. Jag reagerade direkt på de höga kostnaderna, att registrera en domän kostar vanligtvis betydligt mindre. Säljaren blev väldigt störd när jag ifrågasatte deras verksamhet och till slut la hon bara på luren, säger Björn Zacke.

Det kom aldrig någon faktura från IT-verket och Björn Zacke har inte hört av dem sedan dess. I dag har han själv registrerat företagets hemsida under både .nu och .com.

– De ger ett intryck av att vara seriösa. De har en prydlig hemsida, men det var ett skojeriförsök. Ett klassiskt exempel på utpressning. De hotar med att någon annan vill komma in och konkurrera på ens område. Säljaren blev väldigt störd när jag ifrågasatte deras verksamhet och till slut la hon bara på luren, säger Björn Zacke.

IT-verkets säljare hade bättre tur när de ringde upp Urban Wretlinge som driver enmansföretaget Zw Nordic, generalagent inom industrisektorn. Han var precis i färd med att bygga ut sin hemsida och lansera den i Finland. Säljarens argument och priserna var de samma – flera andra företag ville registrera hans företagsnamn under ett antal andra domäner och han måste skynda sig för att skydda dem.

– Jag höll precis på med de här sakerna, så jag pratade vidare med dem. Första intrycket var ju att det var en myndighet som ringde, IT-verket är ett väldigt bra namn på ett blufföretag. Jag sa att det kanske kunde vara intressant, men att jag ville fundera vidare. Först efteråt insåg jag att det var en bluff.

Bara någon dag efter samtalet kom en faktura på drygt 11 000 kronor från IT-verket. Fakturan var överlåten på ett annat bolag och varken det företaget eller IT-verket var särskilt lätta att få tag på.
– Efter ihärdiga försök fick jag till slut kontakt med båda företagen.

Då kopplade jag på hela batteriet av motåtgärder. Jag skickade tillbaka fakturan, gjorde en polisanmälan och pratade om att blanda in min advokat. Då vek de ner sig, säger Urban Wretlinge.