Det normala tillståndet för varje svensk finansminister har varit underskott. Åren med budgetöverskott är lätt räknade. Men nu är vi inne i en sådan period.

Under de senaste åren har prognosmakarna – inte minst Ekonomistyrningsverket – haft svårt att hinna med. Budgetöverskotten har hela tiden slagit alla med häpnad.

Ekonomistyrningsverket (ESV), som har det formella uppdraget att hålla reda på statens inkomster och uppgifter, har suddat och suddat – och höjt och höjt – i prognosen för statsbudgeten.

De goda tiderna har inneburit högre skatteinkomster och lägre utgifter. Stigande priser på bostäder och aktier har ökat kapitalskatterna. Fler i jobb har ökat skatteinkomsterna och minskat utgifterna för arbetslösa.

Hög privatkonsumtion ökar momsintäkterna. Färre sjukskrivna minskar utgifterna.

Efter att ha visat underskott 2003 och 2004 så vände budgeten upp 2005.

Sedan har överskotten ökat. Under 2006 och 2007 blev överskotten 18 miljarder kronor respektive 103 miljarder kronor.

Men Sverige har konjunkturkänsliga finanser. När det går uppåt stiger överskotten snabbt. När tiderna är sämre förvandlas lätt överskott till underskott.

Den vetskapen har gjort många prognosmakare nervösa – inte minst ESV. När de i mars presenterade sin senaste prognos hade de med en alternativ prognos för första gången.

Huvudprognosen pekar på fortsatt mycket starka statliga finanser. Om utvecklingen fortsätter – även om det blir viss konjunkturnedgång – blir överskotten respektingivande de närmaste åren. Speciellt om försäljningen av statliga bolag räknas in.

Men signalerna från USA och oron på de finansiella marknaderna skulle kunna innebära ett tvärstopp i konjunkturen. Då ser utvecklingen helt annorlunda ut.

ESV har en gjort en osofistikerad beräkning där man översatt den smäll statsfinanserna fick vid senaste nedgången 2001/2002 och undersökt vad den skulle betyda i dagens läge.

Resultatet är att 2009 års överskott på 87 miljarder kronor nästan helt sopas bort. Är det illa? Visst, men se det från den positiva sidan. Den svenska ekonomin har sådan fallhöjd att den klarar en stor smäll utan att statsbudgeten visar minus. Det är imponerande.

Nu både hoppas och tror de flesta att de blir mycket bättre än så och hamnar någonstans i närheten av ESV:s grundscenario. Inte minst regeringen håller tummarna.

Då får nämligen den opinionsmässigt hårt trängda regeringen chans att använda en del av överskottet till väljargodis utan att ekonomin riskerar att bli överhettad.

När ekonomin blir svalare kan delar av överskottet användas utan att regeringen behöver få kritik för att elda på inflationen.

I Konjunkturinstitutets färska rapport nämns 30 miljarder kronor som en möjlig summa att fylla godisskålen med nästa år – som råkar vara ett år före valet i september 2010.

30 miljarder kronor som kan användas till skattesänkningar och ökade bidrag. Om det sedan räcker till att vinna valet är en annan sak.

Frågan är vad regeringen gör med resten av överskottet.

Ett underskott betyder att utgifterna varit större än intäkterna. Antingen måste utgifterna minska eller intäkterna öka (i praktiken skatten öka).

Ett överskott betyder att staten tagit in för mycket i skatter och av-gifter. Antingen lägger de styrande pengarna på hög – i praktiken betalar man av på statsskulden – eller också ger man tillbaka de pengar man tagit av medborgarna och sänker skatten så att det inte upprepas.

Nu har regeringen och de flesta övriga politiker bestämt att vi ska ha ett överskottsmål. Det betyder att de offentliga finanserna ska gå med ett visst överskott för att ha pengautrymme när befolkningen blir äldre och kostnaderna ökar.

Men i dagsläget är överskottet mellan två och tre gånger större än vad som behövs. Dessutom har regeringen bestämt att sälja statliga företag till ett värde av cirka 50 miljarder kronor per år eller sammanlagt 200 miljarder kronor.

De pengarna ska användas för att betala av på statsskulden säger ansvariga ministrar med glittrande ögon. De är nämligen (till stor del) uppfödda under en period när budgetunderskotten var legio och statsskulden skenade.

I dag är lyckosamt nog statsskulden endast 36 procent av bruttonationalprodukten. EU:s krav är 60 procent och snart (2011) är Sverige nere på 18 procent. Den lägsta nivån sedan 1970-talet.

Det finns en begynnande debatt i Sverige om att satsa stort på forskning och infrastrukturinvesteringar istället för att fortsätta att betala av på statsskulden.

Ett land som inte investerar i exempelvis grundläggande kommunikationer hamnar förr eller senare på efterkälken och får svårt att upprätthålla en god välståndsutveckling.

Om överskotten fortsätter ligga på drygt 100 miljarder kronor per år –vilket är grundscenariot – och regeringen fortsätter sälja bolag för 50 miljarder kronor per år kommer den debatten att bli allt hetare.