KRÖNIKA | Cecilia Axelsson, reporter & krönikör

Opo, industrins medlare med den strikt neutrala titeln ”opartisk ordförande”, har också fått lov att ligga i. En fluga på väggen har uppfattat suckar från allt tröttare opos om att det här är den svåraste avtalsrörelsen de har varit med om. Parternas förhandlingsdelegationer har åkt ut och in som skottspolar. Inkallade ena dagen – ”nu kan det bli skarpt läge, vi har högsta beredskap” – och hemförlovade nästa.

Med ojämna mellanrum, ibland väldigt tätt, kallas fack och arbetsgivare till opo för att diskutera olika frågor. Det kan handla om både sena kvällar och tidiga morgnar. När medlarna har begrundat läget och lagt samman pusselbitarna till ett bud ska det med fördel besvaras på obekväm arbetstid. Helger är särskilt populärt.

Förhoppningsvis får de inblandade chans att pusta ut när avtalen väl är i hamn. Lite extra ledigt bör väl erfarna förhandlare kunna se till att ordna för egen del? Ett tips annars är att hänvisa till en undersökning som presenteras i Jusektidningen med ett ganska överraskande resultat.

Den allmänna uppfattningen om arbetstid är nog att vi jobbar mer och mer. Men enligt Juseks årliga medlemsenkät jobbar de flesta faktiskt mindre idag än för tio år sedan. I privat sektor har andelen med arbetsveckor på 40 timmar eller mindre ökat från 46 till 61 procent sedan 1999.

Resultatet gäller alltså enbart Saco-förbundet Juseks medlemmar. En stressexpert som tidningen talat med tror att debatten om balans i livet och vikten av återhämtning kan ha lett till att högutbildade jobbar mindre.

Och vad kan ge bättre balans i livet än att gå ut i vårsolen? Se där, ett utmärkt argument för utsjasade avtalsförhandlare.