Det mullrar bland Sveriges direktörer. Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschow skrev i onsdags på SvDBrännpunkt bland annat att höga styrelseersättningar inte har någonting med kollektivavtalen att göra – efter ett angrepp från två småföretagare.

Idag går vd:n på SAF under hela 80-talet, Olof Ljunggren, till motattack mot Treschow på Brännpunkt. Och han är inte ensam: Olof Stenhammar, ordförande i OMX och riskkapitalbolaget Ratos, reagerar också starkt mot att Treschow inte ser något samband mellan höga ersättningsnivåer och kraven i lönerörelsen.

–Det finns klara signalvärden i vad styrelseledamöterna och toppdirektörerna tjänar. Förstår man inte det är man tondöv. Företagen och speciellt de stora bolagen är en del av samhället, då måste man ta konsekvenserna, säger Olof Stenhammar.

Han menar att de två företagarna och entreprenörerna Mats Rydsund och Björn Samelius, som inedde debatten på Brännpunkt i måndags, har rätt. De skrev där att chefers höga arvoden skapar dåliga förebilder.

–De ger uttryck för en känsla som finns. Många företagare och entreprenörer jag möter är förbannade för att de tycker att de själva står så långt ifrån den typen av ersättningar, säger Olof Stenhammar.

Han säger att han är rädd att få en ersättningsdiskussion med nyanser av skandalen i Skandia.

–Det vore väldigt olyckligt.

Michael Treschow pekade på att ersättningarna till svenska styrelseledamöter internationellt sett är låga.

–Det är möjligt, men det vet jag faktiskt inte. Jag sitter i fyra valberedningar och jag har aldrig varit med om att någon tillfrågad någonsin tackat nej för att ersättningarna varit för låga.

–Det är livsfarligt för direktörer att gå ut och säga att ersättningen till styrelseledamöter i stora svenska företag är fristående ifrån samhället och kollektivavtal.

Olof Stenhammar är också ordförande i riskkapitalbolaget Ratos. Riskkapitalbranschen lockar ­ vd:ar med just höga ersättningar och mycket generösa prestationsprogram. Så sent som i tisdags sa Stenhammar att hans eget ansvar som ordförande i ett riskkapitalbolag ”är mot bolaget” – då nämnde han inte samhället.

Du sitter inte och kastar sten i glashus?

–Det finns signalvärde åt båda hållen. Men jag kan bara prata för Ratos. Går det bra faller det ut höga ersättningar till vd:arna. Sedan tycker jag att vd:n ska ta en risk genom att köpa aktier eller optioner i det egna företaget.

Det har nu varit högkonjunktur under lång tid. Bolagen gör stora vinster, aktieutdelningarna är generösa – och stora summor har fallit ut till vd:ar med bonusprogram.

–Det tycker jag är jättebra. Går företagen bra ska ersättningarna vara höga – det är de fasta höga arvodena jag vänder mig emot.

De andra medarbetarna då, ska inte de få vara med och dela på kakan genom incitamentsprogram?

–Jag tror att vinstrelaterad bonus, till exempel i slutet av året, till alla löntagare är bra. Det ger rätt signal.

Men sedan för Stenhammar fram en kontroversiell fråga:

–Styrelseledamöter bör också omfattas av prestations- och incitamentsprogram. Grundersättningarna ska inte höjas, men arvodena bör hänga med i det värde som företaget skapar för aktieägarna.

En fråga som framkallar sura uppstötningar hos facken och Aktiespararna.

Vad tjänar du själv?

–Jag får 600000 kronor som ordförande i Ratos och 700000 som ordförande i OMX. Jag har aldrig klagat det. Sedan har jag ett eget företag också.

Michael Treschow har erbjudits att bemöta Olof Stenhammar – men avstod.